Arealanvändning och skördeutfall beträffande övriga grödor erbjöd år 1951 inga större förändringar. Det bör dock framhållas, att sockerbetsskörden alltjämt var för liten för att täcka den inhemska förbrukningen. Bristen kunde uppskattas till ca 20 procent. I fråga om oljeväxter var däremot 1951 års skörd den största hittills och räckte mer än väl för hela margarinframställningen. Endast ca 30 procent av matoljan för margarintillverkning utgjordes dock av rapsolja, men den svenska oljeväxtodlingen gav 1951 ett exportöverskott av 65—70 milj. kg. Beträffande den animaliska produktionens utveckling under 1951 kunde konstateras en nedgång i mjölken, som av SMR beräknades till ca 4 procent för hela året. Genom en viss utslaktning av boskap steg köttproduktionen under 1951 ca 13 procent, medan fläskproduktionen var något mindre än 1950 och äggproduktionen ungefär oförändrad. Det svenska jordbruket kunde även under 1951 exportera relativt stora mängder jordbruksprodukter. Samtidigt importerades emellertid ganska stora kvantiteter fodermedel. På importsidan förekom brödsäd samt kött och fläsk samt ca 300 000 ton fodermedel. Ungefär 10 procent av smör och andra mejeriprodukter samt ägg exporterades. Mul- och klövsjukans härjningar Ett svårt hot mot landets kreatursskötsel uppstod då den 20 september de första fallen av mul- och klövsjuka inträffade i Skåne. Smittan spred sig till skilda delar av landet. Mul- och klövsjukan hade tidigare under hösten härjat på kontinenten, särskilt i Tyskland, och via Danmark överförts till vårt land. Sverige tillhörde den internationella organisationen för bekämpning av smitto-samma sjukdomar i Paris och hade ett särskilt avtal med Danmark angående leverans av vaccin. Även denna gång inriktades bekämpningen på stamping-out-metoden såsom den i längden billigaste och mest effektiva. Följden blev emellertid att ett stort antal nötkreatur och svin måste nedslaktas. Vid tiden kring årsskiftet 1951/52 var läget i fråga om bekämpningen enligt veterinärstyrelsens rapport följande: Intill den 31 december hade nedslaktats 437 nötkreatursbesättningar till ett värde av 11 milj, kronor. Betecknande för den snabba spridningen var emellertid att antalet nedslaktade besättningar redan ett stycke in på nyåret 1952 stigit till 639 med tillsammans nedslaktade 12 449 nötkreatur samt 13 365 svin. Vid denna tidpunkt hade epizootien spridning i 13 län, nämligen Malmöhus, Kristianstads, Halland, Blekinge, Göteborg och Bohus, Älvsborgs, Kalmar, Kronoberg, Jönköping, Skaraborg, Örebro, Värmlands och Stockholms län. I de förstnämnda tre sydsvenska länen var den ojämförligt största spridningen av sjukdomen, medan t. ex. de tre sistnämnda länen vartdera endast hade ett ströfall. Jordbrukets mekanisering fortsatte Mekaniseringen av det svenska jordbruket fortsatte. Antalet traktorer var uppe i ca 80 000 och antalet skördetröskor ca 8 000. Härigenom blev ett stort antal hästar överflödiga. Från 1939 hade hästbeståndet minskat med ca 200 000 djur. Den kvantitet foder som på detta sätt blev frigjord svarade praktiskt taget mot vår överproduktion av mjölk och mejeriprodukter, d. v. s. ca 10 procent av den totala produktionen. Den snabba mekaniseringen av det svenska jordbruket hade sin närmaste motsvarighet i USA och England och var långt starkare än i våra grannländer. Avskrivnings- och underhållskostnaderna på maskiner och redskap beräknades uppgå till ca 250 milj, kronor. Jordbrukets driftskapital steg sedan förkrigstiden från 2,3 till över 5 miljarder kronor. En del av denna ökning sammanhängde dock med penningvärdets fall. 132