ställdes 20 milj, till förfogande för en clearing av mjölkpristillägget, så att det mindre jordbruket inte skulle bli helt utan prishöjningar, medan slättjordbruken kunde draga vinst av prisstegringarna på spannmål och oljeväxter. Sensation kring jordbrukskalkylen Vanligen omräknas jordbrukskalkylen under augusti månad, men den uppsköts nu några månader och den reviderade kalkylen framlades inför jordbruksnämnden i slutet av november. En av anledningarna var, att den våren 1951 träffade överenskommelsen endast skulle omfatta de fyra sista månaderna av året. Genom indiskretion i pressen offentliggjordes kalkylresultaten dagen före sammanträdet, alltså redan innan överläggningarna på ett par viktiga punkter avslutats. De offentliggjorda siffrorna väckte en viss sensation, då i stället för ett allmänt väntat underskott för 1951/52 på 2—300 milj, kronor endast 92 milj, kronor redovisades och detta trots en svag skörd och en oberäknat stark minskning av mjölkproduktionen. Orsaken var framförallt en nedräkning av jordbrukets ar-betskostnadspost med inte mindre än ca 200 milj. kr. Under tiden som det stora siffermaterialet justerades fördes en hetsig diskussion i pressen angående metodiken för uträknande av jordbrukskalkylen. Vidare krävdes från vissa håll att även skogsinkomsterna från jordbruk med skog skulle tagas i betraktande. Denna senare anmärkning blev även föremål för en långvarig pressdiskussion. Eftersom långt ifrån alla jordbruk (ca 20 procent) äger skog, av någon betydelse för försäljning, saknades möjlighet att finna en rättvis fördelningsgrund för dessa inkomster inom jordbrukskalkylens ram. Vid slutet av året framlade regeringen förslag om en särskild konjunkturskatt på skogslik-vider, allt för att i inflationsbekämpande syfte draga in mervinster från skogsbrukets rådande överkonjunktur. När den slutgiltiga omräkningen efter sedvanliga principer utförts, visade kalkylutfallet ett underskott av 117 milj, kronor mot 92 milj, kronor i november. Nedskrivningen av arbetsvolymen hade alltså i stort sett bekräftats även om resultatet blev något gynnsammare för jordbrukets del. Uppgörelse träffades så med prisjusteringar för att täcka det dittills föreliggande kalkylunderskottet. Prishöjningarna kom denna gång att gälla konsumtions-mjölk, ost, grädde, kött och fläsk samt ägg, däremot icke smör. Det nya avtalet präglades av det aktuella marknadsläget med prishöjningar, där dessa marknads-mässigt var lättast att genomföra. Spannmålspriserna kunde sålunda inte justeras eftersom skörden redan i stort sett var såld. För jordbruket var det av vikt, att delavtalet kunde träffas så snabbt som möjligt, då dröjsmål kunde innebära förlorad täckning på redan inträdda kostnadsstegringar. Genom uppgörelsen kom priset på standardiserad konsumtionsmjölk att stiga med 3 öre i detaljhandeln. Detta gick emellertid inte oavkortat till jordbruket. Tillsammans beräknades prishöjningen på mjölk och andra mejeriprodukter sammanlagt för ett helt år tillföra jordbruket ca 45 milj, kronor ökade inkomster, vilket i sin tur motsvarade i medeltal 1 öre på all mjölk. Kött och fläsk höjdes med 20 resp. 35 öre pr kg och äggpriset med 10 öre pr kg. Den del av prisförbättringarna som faller på de återstående 8 månaderna av produktionsåret beräknades till omkring 88 milj, kronor. Skogs- och lantbruksveckorna ägde rum i mars med sedvanlig stor tillslutning av deltagare. Under sommaren förekom ett antal mindre lantbruksutställningar i skilda län. Bland mera uppmärksammade kongresser på jordbrukets område märktes Nordiska veterinärkongressen, som ägde rum i augusti med över 600 deltagare. En rad aktuella problem diskuterades, bl. a. togs sterilitetsproblemen hos nötkreaturen upp till särskild behandling. 134