hans hem i över trettio år. Pråmen var egentligen en dykarebåt. Den låg förtöjd mellan Beckholmen och Djurgården men visade tendens att återgå till sitt tidigare yrke med en icke avsedd totalitet. Beckbyxan Karlssons flyttning från en primitiv och fuktig lya till komforten i ett ålderdomshem på landbacken var en på sitt sätt vemodig sanering. * Bland stadens kulturvårdande åtgärder kan nämnas förvärvet av Barnängens byggnadskomplex från 1700-talet vid det hamnområde som tidigare bar det minnesrika namnet Hammarby sjö. Vidare kan erinras om möjligheten att bevara en av Stockholms gamla väderkvarnar genom köpet av en fastighet i Spånga. Kvarnen som kallades ”Lilla Stampan” stod i nära två sekel på Observatoriekullen tills den på 1880-talet flyttades till Spånga. * Stockholm fick under året ett stadshotell. Den byggnad vid Medborgarplatsen på Söder som invigdes på hösten för sitt ändamål under namnet Hotell Malmen hade nämligen till ägare ett bolag bildat av Stockholms stad och HSB, med Reso som driftledare. Hotellet kunde vid sin tillkomst kallas Skandinaviens största med 288 gästrum och 450 bäddar. Inredningsexperterna hade strävat efter att förena komfort med ändamålsenlig enkelhet. Festvåningen var helt underjordisk utan att därför på något sätt erinra om typen källare. Förbindelserna med centrum väntade på en framtida förbättring genom tunnelbanan. * Det kanske mest centrala av Stockholms alla hotell försvann tyvärr samtidigt med Söderhotellets tillkomst. Continental mitt emot Centralstationen blev det första offret för Klarabergsgatans reglering. Delar av byggnadskomplexet föll inom ramen för breddningen, och för övrigt behövde staden rumsutrymmena under övergångstiden. Det blev alltså ett köp, och priset var 6,3 miljoner kronor. Ur kulturhistorisk synpunkt hörde Continental inte till de omistliga ingredienserna i stadsbilden. Men det hade egna både pikanta och ärorika minnen med anor från Kirsteinska huset, patricierhemmet som blev huvudstadens på sin tid mest berömda nöjesetablissement. Efter mellanspel dels som säte för Musikaliska akademien och dels som sidenfabrik blev nöjeshuset ombyggt till hotell. Hotell Continentals företrädare, Kirsteinska huset, hade en trädgårdsanläggning som delvis täckte Centralplan. Är 1872 byggdes Centralstationen, och strax före jul 1951 stod byggnaden befriad från träställningarna efter en genomgripande renovering. Den milt röda färgen, passande att dämpa miljöns jäkt, hittade man på en teckning av den ursprunglige arkitekten, A. W. Edelswärd. * Det i storstadstrafiken allt sällsyntare hästekipaget gjorde sig påmint vid ett par tillfällen under 1951. På marsvinterns vita snö lät hovstallmästaren Carl Eric von Plåten visa några kungliga fordon för lantbruksveckans deltagare. Ett tjugotal rashästar tjänstgjorde som dragare. Det var ungefär allt i djurväg som det reducerade hovstallet kunde uppbringa. Det praktfulla skådespelet (hors con-cours ville man säga) beundrades av sakkunskapen, till vilken kanske också fick räknas hans unga höghet kronprinsen. Den andra uppvisningen var mera prosaisk och hade formen av en auktion. Landströms hyrverk lät restupplagan av hästar, vagnar och inventarier gå under klubban på sin gård vid Sveavägen. Av de 12 hästarna såldes ett varmblodigt sto för 1 700 kronor, vilket var högsta pris. En get-skinnspäls gick för 400 men vagnar och syrtuter var billiga. Däremot blev vagnslyktorna mycket efterfrågade och upphaussade. Det finaste fordonet, en bröllops-vagn med vitt siden, behöll åkeriet till tjänst för hugade romantiska brudpar. 140