Nobelprisen Karolinska institutets lärarkollegium utsåg den 18 oktober dr Max Theiter, New York, till innehavare av 1951 års nobelpris i fysiologi och medicin som belöning för hans upptäckter rörande gula febern och framställningen av ett verksamt vaccin mot sjukdomen. Den 15 november beslöt vetenskapsakademien att dela 1951 års nobelpris i fysik mellan sir John Cockcroft, chef för brittiska atomforskningsstationen Harwell, och professorn vid universitetet i Dublin Ernest Thomas Sinton Walton för deras pioniärarbete vid genomförandet av kärnomvandling medelst artificiellt accelererande partiklar. Priset i kemi delades samtidigt mellan svenskamerikanen professor Glenn Seaborg och amerikanen professor Edwin Mattison McMillan, båda vid Californiens universitet i Berkeley, för deras upptäckter inom de transurana grundämnenas kemi. Samma dag beslöt Svenska akademien att till pristagare i litteratur utse sin medlem författaren fil. dr Pär Lagerkvist ”för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning sökt svar på människans eviga frågor”. Norska stortingets nobelkommitté beslöt slutligen den 5 november att ge årets fredspris till den franske fackföreningspioniären Léon Jouhaux. Nobelprisens belopp uppgick för året till 167 612: 46 kr. De sex pristagare som utsetts av de svenska prisutdelande institutionerna hade jämte damer infunnit sig till nobelhögtidligheten i Stockholms konserthus den 10 december och mottog där sina pris ur konung Gustaf Adolfs hand. På podiet syntes vidare fem tidigare svenska pristagare, professorerna Siegbahn, Svedberg, von Euler, de Hevesy och Tiselius samt amerikanske fysikpristagaren 1939 professor E. Lawrence, vilken tidigare ej besökt Sverige. Hälsningstalet hölls av nobelstiftelsens ordförande riksmarskalk Birger Ekeberg, vilken bl. a. hyllade prins Fysikpristagarna professor Ernest Walton med maka och sir John Cockcroft. 141