Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret. Av Urban Stenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teateråret 1951
Av URBAN STENSTRÖM
Två av årets föreställningar innebar sådana nyerövringar att de måste sätta
spår i teaterhistorien. Den ena var Alf Sjöbergs regitekniskt fenomenala
framförande på Dramatens lilla scen av C. J. L. Almquists aldrig givna ”Amorina”,
som också blev Ragnar Josephsons sista ord som teaterns chef, innan han vid
halvårsskiftet efterträddes av Karl Ragnar Gierow. Den andra föreställningen var
Bengt Ekerots uppsättning på Göteborgs stadsteaters stora scen av Bert Brechts
”Den kaukasiska kritcirkeln”, där den speciellt brechtska, utåtriktade spelstilen
för första gången tillämpades i Sverige.
Mer än tidigare dominerade Dramaten och Göteborgs stadsteater över landets
övriga teatrar. Dramaten lyste med genialiska soloinsatser — särskilt Anders
Henrikson hade ett fruktbart år. Göteborg excellerade i gengäld i helgjutet
ensemblespel. Den ena teatern stod under året inte tillbaka för den andra.
Dramaten gjorde ett par grepp i den ståtliga, klassiska repertoaren, och i båda
fallen var syftet att röja undan ståten och föra dramerna mänskligt nära
publiken. I Olof Molanders avsiktligt glanslösa iscensättning av Sofokles ”Kung
Oidipus” blev kungen i Lars Hansons ädelt behärskade gestaltning framför allt en
olycklig medmänniska. Samma strävan mot intimitet fanns i Alf Sjöbergs
framförande av August Strindbergs ”Mäster Olof”, som gavs i den fullständiga
prosaversionen med en anmärkningsvärt ung ensemble på lilla scenen. Med dessa
föreställningar fullföljdes Molanders linje från ”Medea” och ”Antigone” och Sjöbergs
linje från ”Brand”. En annan av sina specialiteter, de analyserande
neurosstu-dierna, odlade teatern genom att ge H. C. Bränners ”Syskon” i regi av Sjöberg
och Per E. Rundquists ”Kalla mig Ismael” i regi av Mimi Pollak.
Från, tjugoåringarnas ”Mäster Olof” på Dramaten: Per Oscarson och Jarl Kulle.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>