Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret. Av Urban Stenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anita Björk i Anouilhs ”Dans under stjärnorna” och Anders Henrikson som betjänten i
dramatiseringen av Dostojevskijs ”Bröderna Karamasov”, båda på Dramaten.
Mot detta kunde Göteborgs stadsteater under Stig Torsslows ledning ställa
upp tre så fulländade ting som Knut Ströms förhäxande iscensättning av August
Strindbergs ”Oväder”, Ekerots utsökta presentation av Garcia Lorcas ”Fröken
Rosita eller Blommornas språk” och Helge Wahlgrens mönsterföreställning av
Jean Anouilhs nya ”Colombe”, som sedan blev årets slagnummer.
Landets övriga teaterchefer hade svårare att hävda sig konstnärligt men hade
å andra sidan i flera fall större svårigheter att kämpa med, t. ex. egen
oerfarenhet på nya poster som ledare för oerfarna eller nybildade ensembler.
Lars-Levi Læstadius på Malmö stadsteater lyckades knappast hävda teaterns
forna nivå, sedan Gösta Folke hade lämnat honom efter ett par hedrande
uppsättningar av Strindbergs ”Till Damaskus I” och Lope de Vegas ”Järnvattnet i
Madrid”. Själv fick Folke som teaterchef inte in någon riktig fullträff under sin
första säsong på Uppsala stadsteater, landets femte, som kom i gång på
höstkanten. John Zacharias kunde inte förhindra att Hälsingborgs stadsteater föll
tillbaka från sin tidigare rangställning som påpasslig presentationsteater. Johan
Falck på Stadsteatern Norrköping—Linköping kunde med sin oslipade ensemble
bara bjuda på en enda spelmässigt fullgod föreställning, Jean Genets
”Jungfruleken” i Karin Kavlis regi. Lorens Marmstedt på Intima teatern i Stockholm
anklagades för att ha lagt beslag på några av landets bästa skådespelare utan att
ge dem värdiga uppgifter men bragte i någon mån kritiken till tystnad genom att
ta upp en tidig pjäs av favoriten Anouilh, ”Resande utan bagage”. Också Per-Axel
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
