Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I årets marginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ÅRETS MARGINAL
Professorerna Ingemar Hedenius och Hans
Pettersson.
Strid mellan filosofer
En professorsstrid, som väckte icke ringa
uppmärksamhet, utkämpades inför öppen ridå
under förra hälften av året. Meningsutbytet,
som rörde sig om två av de sökande till den
lediga filosofiprofessuren vid Göteborgs
högskola, var av sådan häftighet, att Svenska
Dagbladet ansåg sig kunna konstatera, att bataljen
ӊven i den formidabla kavalkaden av svenska
professorsstrider torde hävda sig som en av
de mera hårdhänta”. De två sökande det
gällde var docenterna Sven Edvard Rodhe (Lund)
och Ivar Segelberg (Uppsala), av vilka den
förstnämnde av två av de sakkunniga
(professorerna Konrad Marc-Wogau i Uppsala och
Jørgen Jørgensen i Köpenhamn) förklarats icke
kompetent medan däremot Segelberg placerats
i första förslagsrummet. Den tredje
sakkunnige, professor Gunnar Aspelin i Lund, själv
tidigare innehavare av den omstridda
professuren, satte Rodhe i första och Segelberg i
andra förslagsrummet. Av ledamöterna i
högskolans lärarråd förklarades Segelberg
kompetent av elva och inkompetent av två, medan
Rodhe kompetensförklajrades av samtliga. Men
S. sattes i första förslagsrummet av åtta under
det att R. för sin första placering fick fem
röster.
Nu ingrep i striden professorn i praktisk
filosofi i Uppsala Ingemar Hedenius med en
artikel i Dagens Nyheter (3/3), där han under
rubriken ”En svärfars ansträngningar”
riktade de mest grava anmärkningar mot
professorn i oceanografi vid Göteborgs högskola Hans
Pettersson, vilken han beskyllde för en
planmässig, ovederhäftig kampanj mot Segelberg
alltifrån dennes disputation vid högskolan
1945 till nu i professorskonkurrensen, där P.
ingripit med en skrivelse till lärarrådet i
vilken han upprepade sin kritik från 1945.
Förklaringen till denna kampanj trodde Hedenius
sig ha kommit på spåren: Pettersson var
svärfar till Rodhe! Högskolans rektor professor
Axel Boèthius framhöll i detta sammanhang
att P. icke närvarit vid och deltagit i
förhandlingar och beslut angående tillsättandet av
professuren. Hans inlaga till lärarrådet
utgjorde ett bemötande av den kritik som
sakkunnigen professor Marc-Wogau riktat mot
betygsättningen av Segelbergs doktorsavhandling.
Striden var emellertid inte avslutad härmed.
Kulmen nåddes den 12 mars då Göteborgs
högskolas styrelse med fem röster mot fyra
beslöt utse Segelberg till professor vid
högskolan. Mot detta beslut reserverade sig styrelsens
ordförande f. landshövding Malte Jacobsson,
som därefter anhöll hos regeringen om
befrielse från ordförandeuppdraget. Landshövding
Jacobsson — innehavare av professuren 1920
—34 — ansåg Segelberg endast med tvekan
kompetent för en professur i teoretisk filosofi
och helt inkompetent i praktisk filosofi. Han
yrkade på att Rodhe måtte utses till
innehavare av professuren.
Den 11 maj fastställde K. M :t högskolans
beslut att utse Segelberg till professor i filosofi.
Kvinnliga präster
Införandet av kvinnliga präster i kyrkan är
oförenligt med nytestamentlig åskådning,
hävdade den nytestamentliga exegetikens målsmän
i Uppsala och Lund i ett uttalande. Med
anledning härav mottog Sv. D. följande inlägg:
Hr redaktöri
I dagens tidning publiceras ett uttalande av
de svenska professorerna och nästan alla
docenterna i nytestamentlig exegetik, vilka efter
”noggrann forskning” kort och gott slagit fast
hur det förhåller sig med frågan om kvinnliga
präster.
En enkel lekman, i vars vetenskap man inte
har tillgång till sådana pontifikala
förklaringar och därför ofta förlorar tid på att tänka
själv, måste uttrycka sin glädje över att
sanningen snart — och kanske på alla områden —
kan frigöras från de alltid förvirrande
sakskälens och diskussionernas belastning och
grundas på fullmakt och konstitutorial. Han vill
också uttrycka sin glädje över att praktiskt
taget hela lärarkåren i ett stort ämne har som
en man inriktat sin forskning på en och
samma specialfråga och genom en sällsam
tillfällighet har kommit till ett och samma
resultat och har fått forskningens grundlighet
reser-vationslöst erkänd av den högsta i Sverige
befintliga instansen, nämligen av sig själva.
Den besparing av statsmedel som kan ske då
sådana metoder mera allmänt slår igenom i
universitetslivet kan icke annat än hälsas med
den största glädje. Om de småningom leda till
en besparing av utrymmesbehovet i de svenska
kyrkolokalerna, så blir det ju så mycket
billigare.
Uppsala den 9 november 1951.
Karl-Gustaf Hildebrand.
Preceptor vid Uppsala universitet
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
