Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Ahlberg
(Se föreg. sida.)
Viktor Almquist
(Se föreg. sida.)
K. Ewald Beckman
(Se föreg. sida.)
Kurt Belfrage
(Se föreg. sida.)
lig föreläsningsverksamhet, företrädesvis på det litterära området, ägnade sig sedermera med
liv och lust åt den kulturella ungdomsrörelsen och landstormen samt blev slutligen en av
Rotary-rörelsens föregångsmän här i landet. Som börschef utförde han ett intresserat arbete för att
modernisera fondbörsens arbetsmetoder och införde bl. a. elektriskt markeringssystem,
varigenom Stockholmsbörsen till skillnad från utlandets börser blev en ”tyst” börs. Död den 29
oktober.
Jacob Bennet, f. 1868. Godsägare. B. började sin bana som kavalleriofficer men övergick senare
helt till skötseln av sina egendomar, örtofta och Slättäng. Han var en energisk förespråkare för
jordbrukarnas föreningsrörelse, var sålunda i nära ett halvsekel ordförande i Skånska
lantmännens centralförening, under 38 år vice ordförande i Svenska lantmännens riksförbund och
i 37 år ordförande i Lantbruksveckan. Död den 12 maj.
Johan Bergman, f. 1864. Klassisk filolog, f. d. lektor, professor vid universitetet i Dorpat
1919—23, professors namn 1930. B. gjorde sig ett namn både som forskare, skolman, lyriker,
översättare från de klassiska språken, politiker och nykterhetskämpe. Han tillhörde riksdagens
första kammare 1918 och 1919 samt 1923—41. ”Redan hans betydande forskargärning, ägnad
latinsk textgestaltning och texttolkning, antika kulturminnesmärken och forntidens allmänna
historia, kunde anses nog att med hedersamt innehåll fylla en vetenskapsmans liv. Därtill
kom, att en rätt enastående förening av fint formsinne och poetisk flykt satte honom i stånd
att som poetisk översättare låta även en bredare publik uppleva de klassiska och de medeltida
latinska diktverkens skönhetsvärden. Men han har satt spår i svensk kultur ej blott som
vetenskapsman och som utpräglad skaldebegåvning: han hade också ett hjärtelag, präglat av varmaste
medkänsla och av ett samvete, där känslan av förpliktande ansvar var ständigt levande.” (F.
rektor Nils Lundqvist i Sv. D.) Död den 18 augusti.
Gustaf Bergmark, f. 1881. Professor i praktisk medicin vid Uppsala universitet 1916—46.
”Den samtida svenska intermedicinens grand old man ... en kliniker med sällsynt rikt och
pålitligt vetande, rik och mångsidig vetenskaplig produktivitet . . . sina mest betydande insatser
gjorde han inom neurologien.” B. var ”säkerligen en av de sista som med framgång kunde re?
presentera inremedicinen i hela dess vidd”. (Professor Nils Antoni.) Död den 13 december.
Walle Bergström, f. 1884. Ingenjör, Barnens dag-ledare i Stockholm sedan 1942. B. gjorde ”en
utomordentlig och helhjärtad insats till förmån för koloniverksamheten bland Stockholms barn.
Uppgiften att förbereda Barnens dag krävde ett oerhört koncentrerat. arbete. Det fordrades
initiativ och nya uppslag för att vidmakthålla intresset hos allmänheten för Barnens dag, och
detta lyckades han med på ett sådant sätt, att det ekonomiska resultatet steg för varje år. B.
lyckades på ett utmärkt sätt inte blott att skapa en festlig ram kring Barnens dags populära
tombola utan ordnade även förströelser för barn i alla åldrar. Även andra former för
insamlingsverksamhet än själva barnensdagsfestligheterna blev till betydande inkomster för Barnens
dag just genom det fyndiga och gemytliga sätt, på vilket de iscensattes.” (Förste stadsläkaren i
Stockholm Einar Rietz.) Död den 27 juni.
Gunnar Bjurman, f. 1880. Fil. dr, chef för statens biografbyrå 1918—46. B. kom tidigt i
pressens tjänst, först som medarbetare i Blekinge Läns Tidning och 1904—14 i Svenska Dagbladet,
där han bl. a. gjorde sig livligt uppskattad för sina verser och kåserier under signaturen
Maras-quino. Under 30 år från 1920 var B. redaktör för Svenska Tidningsutgivarföreningens
fackorgan Pressens Tidning. ”Hans vett och kritiska skärpa, hans slagfärdighet och humor satte sin
prägel på tidningen. B. blev något av ett samvete för tidningsfolket. Han bekämpade oarter och
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>