- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugonionde årgången (händelserna 1951) /
316

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt. Av redaktör T. G. Wickbom - Öst—västdiplomati i Europa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behövde dryftas med Ryssland, stod det klart att någon utrikesministerkonferens
inte skulle kunna komma till stånd. Det blev västmaktsdelegaterna som vid det
74.-e sammanträdet den 21 juni sade ifrån, att det var lönlöst att fortsätta, ehuru
de pro forma inbjöd Ryssland till ett utrikesministermöte i Washington i början
av juli på grundval av de punkter som redan överenskommits. Gromyko lämnade
emellertid inviten därhän.

Av åtskilligt att döma var emellertid den ryska ledningen alltjämt inställd på en
taktik av förhalning genom fortsatt förhandlingskontakt med västmaktssidan.
Redan två dagar efter slutmötet i Palais Rose kom såsom ovan nämnts det
ryska initiativet till förhandlingar i Korea, och vid höstens inbrott företogs en
ny, anmärkningsvärd framstöt från öster. Denna gång var det den röda
marionettregeringen i Berlin som sköts fram med ett erbjudande till Västtyskland om
gemensamma val över hela Tyskland som skulle bli utgångspunkten för de båda
rikshalvornas återförening. Genom ett nytt anmärkningsvärt sammanträffande i
tiden skedde detta dagen efter det att de tre stora västmakternas utrikesministrar
i Washington beslutat erbjuda Västtyskland ett s. k. fredskontrakt som en
mellanform mellan ockupationsstatut och slutlig fredstraktat — vilken senare alltjämt
förbehölls ett enat Tyskland. Detta fredskontrakt, sades det, skulle bli grundvalen
för Västtysklands militära och politiska anslutning till det västeuropeiska
folksamfundet. Den 15 september framträdde så den östtyske ministerpresidenten
Grotewohl med sitt offentliga förslag om alltyska val. Tanken väckte stor
uppmärksamhet i Bonn, där den socialdemokratiska oppositionen inte ställde sig
ovillig men regeringen intog en klart avvisande hållning. Dess ståndpunkt
formulerades i 14 punkter, sammanfattande de detaljerade garantier som fordrades
för att enhetsvalen skulle kunna genomföras.

Under tiden inleddes förhandlingar i Bonn mellan västmakternas
överkommissarier och västtyska regeringen om fredskontraktets utformning. De första
förhoppningarna om en snabb uppgörelse visade sig förhastade. Det stigande

Franske utrikesministern Schuman beskådar förnöjt sitt verk Schumanplanen, sedan denna
antagits i Paris den 18 april. Till vänster Italiens utrikesminister greve Sforza och till höger
tyske förbundskanslern Adenauer och holländske utrikesministern Stikker.

316

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 3 12:50:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1951/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free