Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koreakrigets militära förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koreakrigets militära förlopp 1951
General Matthew Ridgway, general
MacArthurs efterträdare som FN :s
överbefälhavare i Korea.
Den första kinesiska offensivstöten i
Koreakriget hade kommit redan i slutet av
oktober 1950, när FN-truppernas avantgarden
närmade sig Jalufloden (2 på kartskissen), och
förde på mindre än en vecka fram kineserna
omkring 100 km. Därefter uppstod en tre
veckors paus, varunder kineserna drog sig något
tillbaka och FN-trupperna endast tveksamt
följde efter, förlorade känningen med
motståndaren och därmed även möjligheten att
bedöma dennes verkliga styrka och avsikter.
Efter general MacArthurs beryktade
”spa-ningsanfall” den 24 november
(”hem-till-julen-offensiven”) följde så nästa stöt, som kom
de motoriserade västerländska trupperna att
sedan de frigjort sig från fienden rusa tillbaka
200 km ända till och över 38 :e breddgraden,
medan sydkoreanerna som gick till fots blev
efter och råkade illa ut. Känningen med
fienden gick ånyo förlorad. En ny ”skapande
paus” följde. (Se i övrigt årsboken XXVIII,
sid. 363.)
Själva nyårsnatten inleddes den tredje
fasen av den kinesiska militära interventionen
i Koreakriget, som under det gångna årets sista månad hade hotat hela
världens fred, och kineserna trängde på 12 dagar 420 km in i Sydkorea. Dess
huvudstad Söul bytte för tredje gången ägare. Därefter var det emellertid slut med de
regelbundna intervallerna och framgångarna. Kommunistarmeerna hade nått sitt
optimum under 1951 (3 på kartskissen), men det var långt till brohuvudet från
september 1950 (1).
Hela förloppet var typiskt för de kinesiska kommunistarmeernas uppträdande
och organisation. Efter uppmarsch och uppladdning följde en våldsam stöt på
bred front med utnyttjande av terrängens alla möjligheter. Anfallen avbröts i
god tid, så att inga bakslag inträffade, och en ny lång uppladdningspaus vidtog,
föranledd av den klena transportapparaturen. FN:s 8:e armé om sammanlagt
icke mindre än fyra amerikanska divisioner, två brittiska och en turkisk brigad
samt fyra sydkoreanska divisioner, understödda av flyg, hade icke lyckats hejda
kineserna till följd av de senares numeriska överlägsenhet. Denna var dock
ingalunda så stor som man från början trott. I fråga om vapen- och
fordonsut-rustning var kineserna mycket underlägsna. Flygunderstöd saknades helt.
Däremot var den personella kvaliteten hos de kinesiska soldaterna väl jämförbar med
FN-truppernas. Deras fysiska tålighet — inga bivackeldar förekom trots kölden —
och skickligheten att begagna terrängen var omvittnad. FN-flyget hade därför
stora svårigheter att upptäcka några mål. Kommunisttruppernas förflyttning och
strid skedde i största möjliga utsträckning nattetid. Under dagen grävde
truppen ned sig själv och sin materiel eller dolde sig i befintliga hus.
Offensiven hade emellertid nu fört kinesarmeerna mer än 400 km från
ut-gångsbaserna i Manchuriet, som av politiska skäl var oåtkomliga för det i övrigt
helt överlägsna FN-flyget. Dettas hamrande på de långa förbindelselinjerna bör-
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
