Norge Av ODDVAR ERIKSTAD Norges regeringar 1951: Ministären Gerhardsen (Från 1/11 1945.) Se Sv. D. Å. XXVI. Ministären Torp från 16/11 1951: Oscar Torp, statsminister. Halvard M. Lange, utrikesminister. Erik B r o f o s s, handelsminister. Trygve Bratteli, finansminister. Jens Chr. Hauge, försvarsminister (Nils Langhell e). A a s 1 a u g A a s 1 a n d, socialminister. Oscar Gundersen, justitieminister. Ulrik Olsen, kommunal- och arbetsminister. Jakob Pettersen, kommunikationsminister. Rasmus Nordbo, jordbruksminister. Lars Evensen, industriminister. Lars M o e n, kyrko- och undervisningsminister. Peder Holt, fiskeriminister. Det mest glädjande och väsentliga i den politiska utvecklingen i Norge 1951 var den fullkomliga enigheten mellan alla partier, bortsett från kommunisterna, om riktlinjerna för utrikes- och försvarspolitiken. Enigheten kom till uttryck i ord och gärningar i en utsträckning som nog var okänd i Norge i fredstid. Likaledes var det ekonomiskt sett ett ovanligt gott år för Norge. Här lade sig emellertid en mörk skugga över glädjen. Det goda utrikesekonomiska resultatet hade sin grund i exceptionellt goda konjunkturer, som var en följd av spänningen och ofreden i världen, och det är helt klart att man varken faktiskt eller moraliskt hade rätt att lita på att dessa gynnsamma konjunkturer skulle hålla i sig. Oenigheten i norsk politik koncentrerade sig också kring frågan om de ekonomiska huvudspörsmålen. Här stod parterna fortfarande i samma skarpa motsatsställning som förut, även om känslan av allvar lagt sordin på den politiska debatten också på detta område. Om socialpolitiken rådde i stort sett enighet på samma sätt som under föregående efterkrigsår. Ransoneringen av textilvaror och kakao samt choklad kunde upphävas 1 december. Särskilt i fråga om textilierna visade det sig vara onödigt sent. Folkmängden i Norge ökade under 1951 med c:a 9 000 till 3 308 000. Konung Haakon blev föremål för hängivna hyllningar då han under sommaren 1951 med kungafartyget Norge reste på officiellt besök till Storbritannien. Under året fyllde han 79 år. Statsminister- och regeringsskiftet Det kom som en fullständig överraskning när statsminister Einar Gerhardsen på kvällen den 13 november i all hast kallade pressens representanter till konferens på sitt tjänsterum i Oslo. En timme tidigare hade man i stortinget fått en antydan om att Oscar Torp skulle avlösa den sittande statsministern, och man överdriver inte om man säger att ryktena slog ned som en bomb. Mycket karakteristiskt för situationen var att regeringens stortingsgrupp själv först fick besked klockan 15 samma dag som avlösningen ägde rum. Den formella proceduren vid detta regeringsskifte blev senare starkt kritiserad. Händelsen inträffade samma dag som norska regeringen mottagit en skarp sovjetrysk not, och det var helt naturligt att man, särskilt i utlandet, satte regerings-krisen i samband med denna. 331