Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Norge. Av redaktör Oddvar Erikstad - Statsminister- och regeringsskiftet - Beredskapsprogrammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid visade det sig snart att varje förmodan om utrikespolitiska orsaker
var grundlös. Orsaken — som den officiellt på kvällen meddelades — var att
Gerhardsen var trött på ansvaret efter att ha suttit som statsminister i 6% år;
och det kunde man förstå. Man kunde också tänka sig till en hel del om de
förhållanden som gjort honom så trött.
Det vore helt naturligt att tro att statsminister Gerhardsen vid denna tidpunkt
var utsliten. Ursprungligen var han rabulist, en rödglödgad ung radikal på den
yttersta vänstra flygeln. Men de personliga upplevelserna i tysk krigsfångenskap
gav honom intryck som formade och omformade honom och utrustade honom
med väsentliga förutsättningar att bli en samlande gestalt för sitt folk efter andra
världskriget. Men den bitterhet, som det förflutna trots allt måste ha skapat i
hans sinne, och kraven från partiet allteftersom krigserfarenheterna gled tillbaka
i tiden, gjorde det för svårt för honom att genomföra den nya politik som han
kanske drömde om att skapa. Han måste kompromissa mellan det gamla och det
nya.
Oscar Torp var en markant och framstående gestalt i norsk politik. Under en
mansålder stod han inför arbetarklassens medvetande som något av en
sinnebild för hela rörelsens utveckling. Hans många anhängare under oppositionsåren
såg i honom något av den samlande faktorn för hela den sociala och politiska
striden. Men Torp hade förmåga att bli någonting utöver en stridsledare. Hans
personliga utveckling gick på ett märkligt vis parallellt med hela partiets
utveckling. Han sades ha starkare samarbetsvilja i en svår tid än någon av föregångarna.
Under de följande veckorna företogs en del omskiftningar i regeringen —
omplaceringar som mer eller mindre hade direkt samband med statsministerskiftet.
Först avgick finansminister Meisdalshagen, jordbruksminister Fjeld och
fiskeri-minister Carlsen. För jordbruksdepartementets vidkommande fanns det inte skäl
att tro annat än att jordbruksministern själv starkt önskat träda tillbaka, bl. a.
av hälsoskäl. Vad beträffar fiskeriministern medverkade säkert samma orsaker,
men man kunde inte se bort från att hans skarpa motsatsförhållande till
ledningen för de stora fiskeriorganisationerna betydde en del.
När det gällde statsrådet Meisdalshagen var det ingen hemlighet att han i
regeringen var den starkaste opponenten mot den omstridde försvarsminister Hauge.
Som finansminister hyste han även vissa tvivel om nödvändigheten av de väldiga
försvarsbevillningarna.
Den allmänna uppfattningen var att statsministern själv stod bakom bytet av
försvarsminister. Hauge begärde avsked kort efter statsministerskiftet men
kvarstod på sin post till efter årsskiftet. Förre kommunikationsminister Langhelle
betraktades som hans efterträdare, och Torp ansågs dessutom komma att företa
en hel del förstärkningar i försvarsdepartementets ledning, bl. a. genom att
inrätta en rad nya befattningar.
Statsminister Torp förnekade i en nyårsintervju inte att det rådde en viss
opposition inom arbetarpartiet. I stortinget satt sålunda förfarande en
representant som röstade mot medlemskap i Atlantpakten. ”Men oppositionen”, tilläde
statsministern, ”är inte så stark som många utomstående föreställer sig. Det är
säkert också uteslutet att denna opposition är så stark att den betyder något för
regeringens politik”.
B er edskapspr ogrammet
Som ett led i beredskapspolitiken inom det internationella samarbetet
framlade handelsminister Brofoss mot slutet av året inför stortinget ett
försvarspro-gram för en treårsperiod intill 1954 på allt som allt 2,5 miljarder kronor. Man
räknade med att prisstegringen och andra förhållanden skulle öka denna siffra
en del — möjligen till omkring 3,4 miljarder. Förutsättningen för Norges del var
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
