Från marskalk Mannerheims begravning. Kistan bärs från kyrkan av åtta generaler. gare och tre finska liberaler, hade omedelbart i början av januari ställts inför ett av den fackliga landsorganisationen framfört krav, att det på hösten proklamerade lönestoppet omedelbart borde hävas. Regeringen befann sig också inför ett allvarligt strejkhot vid statens järnvägar. Vid statens tryckerier låg arbetet nere. I slutet av 1950 hade svenska folkpartiet understrukit nödvändigheten att bredda regeringsbasen och den 13 januari sade partiets förstärkta centralstyrelse ifrån att om inte regeringens underlag skulle vidgas, bleve det nödvändigt att upplösa riksdagen och föranstalta nya val. Ett par dagar senare återvände statsminister Kekkonen från ett semesterbesök i utlandet och kort därpå (17 januari) presenterade han en regeringskoalition, bestående av sju agrarer, sju socialdemokrater, två borgerliga svenskar och en representant för det då ännu existerande finska ”framstegspartiet”. Då regeringsprogrammet offentliggjordes fäste man sig främst vid att det upptog en punkt om pris- och lönestopp efter det en indexökning av lönerna ägt rum. Den samlingsregering, som sålunda etablerade sig, kunde räkna med ett ganska säkert stöd av omkring 130 riksdagsmän (hela antalet är 200). Hr Kekkonens första ministär byggde på endast 75 mandat. Viktigare än dessa siffermässiga förändringar var dock, att det s. k. kalla kriget mellan socialdemokraterna och agrarerna hade efterträtts av en samling, på vilken man hoppades att den eftersträvade stabiliseringen kunde baseras. I fortsättningen skulle det också visa sig, att dessa förhoppningar småningom skulle gå i uppfyllelse. Mannerheims död och begravning Medan man i pressen diskuterade den nya regeringens tillkomst och verksamhetsmöjligheter nåddes landet på kvällen den 27 januari av ett dödsbud från 22 337