Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland. Av redaktör Fredrik Valros - Det farliga rundvirket - Stabilisering och exportkonjunktur - Den åländska självstyrelsen - Två nya sändebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munisterna kunde ha fällt också denna lag, men i den avgörande vändningen tog
de inte risken att göra det. Då riksdagsarbetet avslutades i god tid före julhelgen
— något som inte hänt under de senaste tolv åren — kunde regeringen anteckna,
att den tämligen restlöst fått sin vilja respekterad vid budgetbehandlingen och
att den försetts med en maktlag, som gav den större befogenheter än vad mången
tidigare regering ägt.
Stabilisering och exportkonjunktur
Om året 1951 kan karakteriseras såsom ett utpräglat stabiliseringsår, så beror
detta på att Finland kunde glädja sig åt ett enastående gott resultat av sin
utrikeshandel. För första gången sedan år 1939 redovisades ett exportöverskott. Att detta
överskott steg till mer än 31 miljarder mark var mer än vad någon vågat drömma
om ett år tidigare. Vad alla omdömesgilla människor i Finland emellertid visste
var, att detta glänsande resultat nåtts tack vare ur försäljarsynpunkt sällsynt
lyckliga konjunkturer för de skogsindustriella produkter, som utgör omkring 90
procent av landets export. Att en försämring i dessa avsättningskonjunkturer
skulle få sina konsekvenser för stabiliseringen var ett av alla bedömare
oupphörligen betonat faktum. Totalbildens ljusa färg framhävdes ytterligare av de
gynnsamma handelsfördrag som slöts med en mängd stater. Intresset för
avtalsförhandlingarna med Ryssland var stort; då resultatet förelåg i december visade sig
detta i sin helhet motsvara vad man hoppats och väntat.
Den åländska självstyrelsen
Några händelser på det utrikespolitiska området, som i anmärkningsvärd grad
skulle ha fångat intresset, bjöd året 1951 inte på. Som en god behållning får man
beteckna det, att revisionen av den åländska självstyrelsen äntligen blev
undangjord. Att kommunisterna in i det sista
motsatte sig revisionen, också sedan
den under det gamla folkförbundets tid
tillkomna ”garantiparagrafen”
avlägsnats på inskridan från ryskt håll, var
knappast förvånande. Med stor
spänning avvaktades det åländska
landstingets beslut. Att landstinget var
splittrat visste man, men att
majoriteten för ett godkännande blev så stark
som 17 röster mot 10 (vid voteringen
den 1 dec.) vittnade om att
ålänningarna med sitt verklighetssinne riktigt
avvägde de reella fördelar som den nya
lagen innebar mot den folkrättsliga
symbol, som det forna
garantistadgandet under utvecklingens gång
förvandlats till.
Två nya sändebud
Det säger sig självt, att man i
Finland i början av april undrade om det
ryska ambassadörskiftet skulle ha
någon djupare betydelse. Till ny rysk mi-
Nya ryska sändebudet Lebedev anländer till Helsingfors
och hälsas av introduktören för främmande sändebud
minister Eino Välikangas.
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
