Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland. Av redaktör Fredrik Valros - Borgfred och regeringsombildning - Det farliga rundvirket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtidigt med att enighet uppnåtts kring stabiliseringsplanen hade dr Kekkonen
bildat sin tredje ministär (den 20 september). Den måhända mest
anmärkningsvärda nyheten var att utrikesministern Äke Gartz, vilken utnämnts till Finlands
sändebud i Bern, efterträddes av riksbankschefen Sakari Tuomioja.
Justitieministern i den föregående regeringen, hr Teuvo Aura, vilken fungerat som
sta-biliseringskommissionens ordförande, stannade utanför den nya samlingen och
ersattes av Ekenäsborgmästaren Sven Högström, tillhörande svenska folkpartiet.
Utom hr Högström var det endast tre ministrar, bl. a. de två finansministrarna,
som tidigare inte suttit i någon regering. I viss mån erinrade rekonstruktionen
om de förändringar, som plägar känneteckna franska regeringsskiften. Någon
verklig kris hade man dock icke i september och det lär inte ha mött stora
svårigheter för de mandatstarkaste partierna att principiellt enas om ett samarbete.
Socialdemokraterna måste dock givetvis beakta opinionerna bland
fackförenings-folket och för agrarpartiets del fanns det producentintressen att taga hänsyn till.
När ministären Kekkonen av januari 1951 trädde till. Från vänster president Paasikivi samt
statsråden Ralf Törngren, V. J. Sukselainen, Onni Hiltunen och Onni Peltonen.
Det skulle också längre fram visa sig, att de brydsamheter, som den nya
regeringen hade att bemästra, till största delen berodde på motsättningar inom
agrarflygeln, motsättningar, som gjorde att regeringschefen fann sig tvungen att med
all sin energi och auktoritet uppträda mot de gensträviga.
Det farliga rundvirket
Under många veckor utgjorde rundvirket, d. v. s. planen att statligt reglera
exporten av detsamma, ett farligt politiskt bränsle. Sedan den agrara oppositionen
mot denna reglering övervunnits, uppträdde kommunisterna som den fria
exportens ivrigaste förespråkare. På grund av sin röststyrka skulle de ha kunnat lägga
lagen vilande till nästa nyvalda riksdag. I den situationen fann regeringen att
rundvirkesregleringen borde inkomponeras i den allmänna s. k. ekonomiska
maktlagen, av vilken all annan reglering, t. ex. av priser och hyror, är beroende.
Kom
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>