Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf Adolfs 70-årsdag - Miljongåvan överlämnas på Rikssalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det faller sig verkligen inte lätt
att finna fullvärdiga ord till tack.
Men jag beder alla givare, såväl som
insamlingens organisatörer i stad, på
landsbygd och i utlandet, att vara
förvissade om min lika uppriktiga
som djupt kända tacksamhet. Denna
stund, då den stora riksgåvan
överlämnades till mig, kommer jag att i
minnet bevara såsom en av livets
stora, festliga och förpliktande
höjdpunkter.
Kungafonden 1952 är ju avsedd
att bli en verklig svensk kulturfond.
Intet kunde vara mig kärare. Ty jag
betraktar det såsom en stor förmån,
att hädanefter, på ett, som jag
hoppas, effektivt sätt, få medverka till
främjandet av svensk andlig odling,
till fördjupande av kunskapen om
dess uppkomst och utveckling
genom tiderna, till understödjande av
lovande nya undersökningar, uppslag
och ideer, till berikande av vårt
folks möjligheter till kontakt med
den mänskliga kulturens ädlaste
alster.
För mig betyder svensk andlig
odling oändligt mycket och har så
gjort ända sedan min tidiga
ungdom. Jag ser i den resultatet av
generationers tankekraft och
skapande tankeutveckling. För mig
utgör den också i sina
mångskiftande former ett det starkaste band,
som sammanhåller vår nation.
När en svensk bildhuggares hand
formar den hårda graniten till
konstverk, när en svensk målare för
oss tolkar naturen på målarduken,
då fogas för varje gång en, låt vara
liten, ny bit till vår kulturbyggnad.
För byggnadskonstens och
konsthantverkets utövare gäller detsamma.
Tanken går vidare till vårt språk,
vår diktning, vår musik. Vad vore
vi och vår kultur utan dem? Vårt
folks historia betyder i sig själv
ofantligt mycket för hela det svenska
folkets inriktning, likaväl som för dess traditioner och föreställningssätt. Vårt rättspatos, vårt fria
tänkande, vår fria forskning måste även räknas bland våra främsta kulturfaktorer.
Landets och folkets egenart lika väl som det historiska skeendet ha betingat vår kulturutveckling.
Annorstädes i världen finnes icke denna vår särpräglade kultur. På intet annat ställe kunde den
heller ha uppkommit och formats just på detta sätt, ty förutsättningarna voro olika. Jag menar
därmed givetvis icke, att vår speciellt svenska odling skulle vara bättre än andra folks. Men vi
måste vara den trogna. Den är nu en gång vår, den bär vårt särmärke och visar vårt kynne.
Den är oss därför lika dyrbar och nödvändig som livet självt. Ty utan den funnes i själva verket
intet särpräglat svenskt folk.
Jag menar således, att vi böra väl vårda, omhulda och utveckla den dyrbara tillgång, som vår
andliga odling utgör. Vår strävan bör vara att göra den allt rikare, alltmera mångskiftande,
alltmera fördjupad och förädlad. Allt under det vi bevara dess nationella karaktär, hålla vi dock
sinnet öppet för de goda tillskott och impulser utifrån, som lämpa sig att upptaga och införliva
med vårt eget.
Genom att hålla på värdet av vår egen kultur, men samtidigt på det kulturella området vara
beredda till ärlig samverkan med och förståelse för andra folk, tjäna vi också bäst hela den
mänskliga odlingens framåtskridande.
I och med det nu sagda har jag även — som jag hoppas — angivit huru jag ser grunddragen
i Kungafondens verksamhet. Jag är mycket tacksam för, att så stor frihet lämnats mig vid medlens
Konungen hälsar de hyllande folkmassorna med honnör och
drottningen ler i regnet vid 70-årsdagens kungakortege.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
