användning. Jag känner mig övertygad om, att goda, ja angelägna föremål för fondens stödjande verksamhet ingalunda komma att saknas. Jag tänker mig att använda medlen från fall till fall, allteftersom behoven anmäla sig. Fondens medel böra givetvis komma i fråga till användning likaväl helt självständigt som i samverkan med andra, liknande institutioner, eller — om så befinnes lämpligt — såsom komplettering till anordningar vidtagna av det allmänna. Den ledande principen böra vara: effektivt stöd till angelägna föremål, där framstående ledning, energi och begåvning giva rimlig anledning till förhoppning om goda resultat. Till alla frikostiga, vänliga givare säger jag ännu ett av hjärtat gående tack för en stor gåva, som djupt rört och glatt mig! Och så samlas vi till sist i en varm välönskan för hela vårt kära land. Må dess odling blomstra, må sann lycka beskäras dess folk, må Sverige gå en lycklig framtid till mötes, i frihet och i fred. De första anslagen ur fonden bestämdes av konungen strax före jul. Högtidligheten på Rikssalen bevistades av kungahusets samtliga medlemmar och kungaparets gäster, av samtliga landshövdingar och särskilda representanter för alla rikets län, av regeringens medlemmar med damer, riksdagens medlemmar och ett stort antal inbjudna. Den följdes av galalunch för 180 personer, serverad i Karl XI :s galleri. Det enda talet vid denna hölls av konung Haakon, som vackert uttryckte den vänskap som rådde mellan Nordens kungahus och utbringade en skål för konung Gustaf Adolf med önskan om många lyckliga år. Kortege i hällande regn Efter lunchen var tiden inne för konungens och drottningens färd i kortege genom staden kl. 14.30. Vädret hade till dess ytterligare försämrats och färden gick åtminstone delvis i stritt regn. Kortegen inleddes av en tropp ur Livgardes-skvadronen, varefter följde kungaparets vagn, anspänd å la Daumont, och som avslutning ytterligare en tropp livgardister. Trots regnet var hela färdvägen kantad av flerdubbla led av varmt lyckönskande paraplyutrustade åskådare. Den gick över Mynttorget, Drottninggatan, Kungsgatan, Tegnérgatan, Birgerjarlsgatan, Nybroplan, Arsenalsgatan och Norrbro åter till Slottet. Efter återkomsten från kortegen uppvaktades konungen kl. 18.15 av den kungliga familjen, som överlämnade en gemensam födelsedagsgåva, ett brickbord från Uppsala-Ekeby, på vilken Sven Eric Scawonius i blått på flintporslin målat Sofiero från trädgårdssidan, omramat av en krans av speciella blommor från slottets trädgård. Omedelbart härpå följde kl. 18.30 familjemiddag, varvid sannolikt för första gången sedan Gustav III:s tid användes den magnifika Sèvresservis, som denne konung år 1771 erhöll i gåva av Ludvig XV. Inga tal hölls vid middagen. Samtidigt gavs hovmarskalkstaffel för hovets högre dignitärer och födelsedags-gästernas uppvaktningar. Sångar- och folkhyllningar Ett förnyat möte mellan konung och folk blev det på kvällen kl. 20.30 med stor sångar- och folkhyllning framför Slottet. Det var Sveriges körförbund och Svenska sångarförbundet som uppvaktade med jättekörer. Svenska sångarför-bundet hyllade därvid med f. landshövding Erik Nylandet som tolk sin ordförande under fyra decennier. Konungen tackade för sången och hyllningen med ett kort tal. — Vi har, sade han bl. a., oändligt mycket att tacka försynen för — för det land som blivit oss skänkt att förvalta, det rika arv vi tagit emot från våra fäder och vi bör tacka den Högste också för lagfäst frihet, arbetsro och samdräkt. Vi 28