Hemvärnsmän från Skåne gick högvakt på konungens 70-årsdag som en hyllningsgärd åt landskapets forne hertig. Den äldste i hemvärnstruppen var sannolikt 71-åringen Johan Troedsson, med vilken konungen syns i glatt samspråk. Det blev tunga år för Norge och kanske tyngst var de första åren. Det vilade mörker över landet, men några ljuspunkter trängde gradvis genom mörkret och ingav oss hopp, och en av dessa ljuspunkter var den hjälpande hand som Sverige räckte sin granne i väster. Jag behöver bara nämna den hjälp som lämnades och de möjligheter som gavs de norrmän för vilka det inte längre var möjligt att leva i Norge och som fick asyl i Sverige. Vidare nämner jag den hjälp som Sverige gav oss i form av livsmedel, kläder och byggnadsmaterial och som i hög grad gjorde sitt till att det norska folket materiellt klarade sig igenom krigsåren som det gjorde. Efter kriget har vi haft glädjen att som gåva från Sverige mottaga två fullt utrustade sjukhus, som i väsentlig grad har bidragit till att avhjälpa den stora brist inom vår sjukvård som kriget medförde. Det är mig därför en kär plikt att i dag till Eders Majestäter, och genom Eders Majestäter till varje svensk medborgare, framföra mitt och det norska folkets djupt kända och hjärtliga tack för all den hjälp som Sverige och det svenska folket har givit oss och som vi alltid har betraktat som uttryck för de varma känslor som det svenska folket hyser för en vän i nöd. Det skulle snart sagt vara onaturligt om de ytterst olika förhållandena under vilka våra bägge länder levde under kriget inte skulle ha medfört divergerande meningar och som följd härav kanske olika uppfattning om en del av de problem som anmälde sig i samband med kriget. Det är emellertid med uppriktig glädje jag vid detta tillfälle kan säga att det andra världskriget inte förmådde att på något sätt ge den traditionella vänskapen mellan Sverige och Norge något dödligt sår, och det är min övertygelse att den meningsskiljaktighet som måste ha förekommit man och man emellan aldrig bör och aldrig kommer att få någon varaktig inverkan på de känslor som det svenska och det norska folket hyser för varandra. Jag ser i Eders Majestäters närvaro här i dag det bästa beviset för att Sverige och Norge även i fortsättningen skall leva i det goda och vänskapliga förhållande som bör finnas mellan goda grannar, och jag utbringar en skål för Deras Majestäter konungen och drottningen av Sverige, för hela den kungliga familjen och för det svenska folket. 3 33