Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kungaparets officiella besök i grannländerna
- Besöket i Danmark
- Resan till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under besöket fick kung Gustaf Adolf motta Danmarks främsta
ordens-utmärkelse, då han utnämndes till storkorskommendör av Dannebrogen. Härtill
kan utnämnas endast furstliga personer, som förut är riddare av Elefantorden.
Utmärkelsen hade tidigare förlänats två svenska kungar, Karl XV och Gustaf V.
Vidare utnämndes konungen till general i danska flygvapnet.
Dagen efter statsbesökets avslutning, torsdagen den 26 mars, var det lärda
Danmarks dag i fråga om hyllningarna för den höge gästen, men då var det mindre
konungen än vetenskapsmannen som hedrades. Det skedde vid en
högtidssamman-komst i Köpenhamns universitet, där rector magnificus professor H. M. Hansen
överlämnade universitetets guldmedalj och hyllade konungen som en central gestalt
i svensk humanistisk vetenskap. Dessförinnan hade konungen besökt Det
Ostasiatiske Kompagnis nya byggnad. På kvällen var det svenska kungaparet på
middag hos professor Niels Bohr. Följande dag tillbragte kungaparet helt privat
och lämnade Köpenhamn på lördagsmorgonen med återkomst till Stockholm på
kvällen.
Resan till Finland
Kungaparets resa till Finland anträddes fredagen den 23 maj ombord på
kryssaren Göta Lejon, eskorterad av jagarna Uppland och Sundsvall. Vid
landstigningen i Helsingfors på lördagsförmiddagen mottogs kungaparet av president
Paasikivi med maka, riksdagens talman Fagerholm, regeringens medlemmar m. fl.
När konungen hälsade det finska hederskompaniet med ett ”God dag, soldater”
på finska utbröt ett spontant jubel från de vid hamnen samlade folkmassorna.
Efter privat lunch hos presidentparet ställdes färden till hjältekyrkogården på
Sandudd, där konungen nedlade kransar vid det monumentala vita hjältekorset
och vid marskalk Mannerheims grav. Därefter följde i presidentparets sällskap
en rundtur genom staden med besök i riksdagshuset, Olympiastadion och Ateneum,
vars samlingar konungen intresserat studerade. Efter mottagning på Slottet för
de utländska diplomaterna följde så presidentens stora galamiddag, vid vilken han
hälsade sina kungliga gäster med följande tal:
Eders Majestät Konung Gustaf Adolf, Eders Majestät Drottning Louise!
Med känslor av verklig och uppriktig glädje önskar Finlands folk Eders Majestäter, Sveriges
konung och drottning, välkomna till vårt land.
Eders Majestäter ha tidigare, för två årtionden sedan, besökt oss. Då Eders Majestäter —
efter att ha bestigit Svea Rikes urgamla tron -— nu åter hedra vårt land, se vi i detta ett bevis
på de nära vänskapsband, som med århundradens hävd förena våra länder och folk.
För tjugosju år sedan besökte oss Eders Majestäts företrädare på Sveriges tron, Eder älskade
och vördade fader konung Gustaf V, och drottning Victoria. Konung Gustaf yttrade då: ”Jag
känner att det icke är på främmande mark som jag i dag landstigit”. Jag tror att Eders Majestäter
ha haft samma känsla. Ty Finlands mark kan aldrig vara främmande för en konung av Sverige.
Sveriges historiska minnen, lysande eller mörka, äro också Finlands. Men det är icke blott
gemensamma minnen som bilda föreningsbandet mellan Finlands och Sveriges folk. Grunden ligger djupare.
Finlands statliga och samhälleliga institutioner bottna i en nästan sjuhundraårig gemensam historia.
De ha sedermera utvecklats under den tid Finland var en autonom stat och i synnerhet under vår
självständighetstid. Men grunden är den forna. Den utgörs av allt som är oss kärt och dyrbart
och som vi betrakta såsom en förutsättning för vår framgång och lycka: lagens och rättens
majestät hos oss som hos Er, en likartad bildning, en enahanda samhällsbyggnad, samma
frihets-kärlek, samma demokratiska principer som genomträngt stats- och samhällslivet och utgöra dess
grundval, samma livsuppfattning och respekten för enahanda livsvärden. Allt detta och därjämte
förefintligheten av en betydelsefull svenskspråkig minoritet inom vårt folk äro fakta, vilka bilda
ett fast föreningsband mellan oss och vårt broderfolk i väster — liksom även mellan Nordens
övriga nationer.
Vi glömma icke huru Sveriges folk under våra svårigheter givmilt räckt oss en hjälpande hand.
Detta bistånd, framsprunget ur varmt hjärta, har varit mångskiftande och storslaget. Till väldiga
mått steg den humanitära hjälp vi fingo från Sverige och varmed nöden i Finland lindrades genom
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:08 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1952/0038.html