Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska militärplan nedskjutna av ryskt flyg över Östersjön - Demonstrationer mot sovjetambassaden - Lundquist-affären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buanden och små bål på nummer av Ny Dag. Demonstranterna sjöng vidare
Du gamla, du fria och ropade ”Ned med Ryssland”.
Polisen gjorde en första upprensning av Villagatan redan kl. 17, och när vid
20-tiden större folkskaror åter började samlas, hölls de tillbaka av ett 20-tal
poliser. Styrkan förstärktes sedan ytterligare med bl. a. flera ridande poliser, och
därigenom blev det möjligt att dela upp demonstranterna i tre från varandra skilda
grupper. Oväsendet pågick till sent på natten, då till demonstranterna hade sällat
sig en del oroselement, som, fastän utan framgång, försökte inleda stenkastning
mot ambassadbyggnaden. Flera stora utländska tidningar hade dagen därpå
förstasidesrubriker om ”stenad sovjetambassad”.
Stillsamma demonstranter vid ryska ambassaden på aftonen den 16 juni. Det gick mindre stillsamt
till senare under kvällen och natten.
Lundquist-affären
En av de mest uppmärksammade
kriminal-affärerna seglade upp vid årsskiftet 1951—
1952, sedan riksåklagaren förordnat
stads-fiskal Lennart Eliasson att gripa sig an med
rådman Folke Lundquists affärsmetoder,
vilka föranlett inånga polisanmälningar. Den
s. k. Unmanaffären blev även nyaktuell. Den
5 januari publicerades det första åtalet mot
den från sin tjänst i Stockholms rådhus sedan
länge sjukskrivne Lundquist och gällde grovt
bedrägeri och grov trolöshet, bl. a. vid
transaktioner med andelar i en Borlängebiograf.
Några dagar senare anhölls Lundquist och
häktades den 18 januari efter en rekordsession
inom lyckta dörrar. Frihetsberövandet blev
långvarigt, så när som på några få dagar nio
månader, allt under det utredningsmaterialet
växte och åtalen duggade in till rådhusrätten.
Vid slutet av 1952 var åklagaren uppe i 15
stämningar. Lundquist bestred i varje punkt
anklagelserna och beskylldes av åklagaren för
att förhala utredningen.
Jämsides med att åklagarmaterialet — en
aktsamling på tusentals sidor — växte,
skärptes tonen mellan åklagaren och Lundquists
offentlige försvarare advokat Sven Janzon,
illustrerad i en vidlyftig skriftväxling, där
Advokatsamfundet och hr Janzon gick till JO
och hävdade att åklagaren gjort sig skyldig
till otillåtet ingripande i försvararens lagfästa
plikter. Den 25 oktober beslutade högsta
domstolens första avdelning enhälligt att försätta
Lundquist på fri fot, då han hade hållits
häktad i nio månader utan att dom hade fällts.
Vid årets slut förelåg ännu inget avgörande i
denna juristschism. Inte heller
huvudförhandlingen hade börjat, då Lundquist led av fysisk
och psykisk ohälsa.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
