Enbomska spionhärvan Hela landet upprördes även under år 1952 vid avslöjandet av ett omfattande spionage för sovjetrysk räkning —- den enbomska spionhärvan — i farlighetsgrad jämförligt med marinspionen Hilding Anderssons verksamhet för samma makts räkning, uppdagad året förut. Genom säkerhetspolisens utredning kunde fastslås att under tio års tid en stor liga insamlat och till kontaktmän vid sovjetryska ambassaden i Stockholm överlämnat upplysningar angående försvarsanläggningar m. m. i övre Norrland, varförutom ligans huvudpersoner varit inne på rent landsförrädisk verksamhet genom att planera kupper och sabotage vid ett eventuellt ryskt anfall mot Sverige. För Sveriges kommunistiska parti blev den nya spionaffären långt mera komprometterande än Anderssons marinspionage. Denne hade aldrig varit partiansluten kommunist, varemot samtliga medlemmar av Enbomsligan varit verksamma inom partiet. Enboms hyresvärd satte polisen på spåret Den nya spionaffären fick sin uppränning redan på julafton 1951, då den 30-årige Fritiof Enbom, tidigare anställd vid den kommunistiska Norrskensflammans lokalredaktion i Boden och vid huvudredaktionen i Luleå, biktade sin verksamhet som rysk spion för sin hyresvärd i Aspudden, en studerande Jan Lodin. Denne fann avslöjandena vara av så allvarlig natur att han efter julhelgen kontaktade en god vän, varefter de båda den 28 december vände sig till försvarsminister Torsten Nilsson. Denne kopplade genast in säkerhetstjänsten, och Enbom ställdes under övervakning. Den 11 februari ansåg sig säkerhetspolisen ha tillräckligt material för att slå till. Enbom anhölls och förklarades av Stockholms rådhusrätt den 20 februari häktad för grovt spioneri, d. v. s. med åberopande av Spionligans tre huvudfigurer: Martin Enbom, Hugo Gjersvold och Fritiof Enbom. 55