den s. k. livstidsparagrafen. Samtidigt häktades även den första av Enboms med-brottslingar, hans väninna och tidigare kamrat på Norrskensflamman 28-åriga fröken Lilian Ceder. Den fortsatta polisutredningen, som huvudsakligen var förlagd till övre Norrland, blev synnerligen omfattande och tidskrävande och ledde till att säkerhetspolisen så småningom kunde gripa ytterligare fem personer, som var mer eller mindre invecklade i spionaffären. Den jämte Fritiof Enbom fulaste fisken i sällskapet anhölls den 12 mars. Det var en 32-årig f. d. furir och sedermera förrådsman vid Norrlands artillerikår Hugo Gjersvold, vilken 1951 avskedades från sin befattning som förrådsman på grund av sin kommunistiska verksamhet. Härnäst anhölls Fritiof Enboms bror, trädgårdsmästare Martin Enbom från Svartbyn utanför Boden, kommunistiske stadsfullmäktigeledamoten i Halmstad bokförsäljare Arthur Karlsson samt banbiträdet Fingal Larsson från Bjurå samt slutligen en 35-årig kontorsskrivare Tage Wickström, anställd vid fortifikationsförvaltningen i Boden. Samtliga anhållna förklarades häktade. Först den 11 juni kunde spionåklagaren och utredningsledaren stadsfiskal Werner Ryhninger framställa sina anklagelser mot ligans medlemmar. Enligt anklagelseakten hade dessa gjort sig skyldiga till en lång rad allvarliga stämplingar mot det svenska försvaret och folkförsörjningen, och enligt de av åklagaren åberopade lagrummen skulle ej mindre än fem av ligans sju medlemmar kunna dömas till livstidsstraff. Mot Enbom och Gjersvold åberopades dessutom den sällan ifråga-kommande krigsförräderilagen, då de planlagt att vid krig försvåra rikets försvar och att bistå fienden genom att fördärva och förråda betydelsefulla försvarsanläggningar. Fantastiska kupp- och sabotageplaner Stockholms rådhusrätts huvudförhandling i det stora målet inleddes den 16 juni. Redan den första rättegångsdagen blottades därvid fantastiska kupp- och sabotageplaner uppgjorda av Enbom och Gjersvold ”för att stödja Sovjetunionens krigsmakt i ett kommande krigsfall”. Planerna gick bl. a. ut på att genom en kupp med ett par hundra beväpnade kommunistsympatisörer från statens järnvägar i Boden och från civilanställda inom försvaret där sätta sig i besittning av Bodens tygstation, d. v. s. fästningens vapenarsenal, att ta ett av fästningens fort med överrumpling, att bränna upp ett militärt förråd med fullständig utrustning för ett helt förband, att skapa oreda i järnvägstransporterna vid en svensk mobilisering o. s. v. Vid denna första handläggning av målet förelåg även ett utlåtande från försvarsstaben, enligt vilket det av Fritiof Enbom organiserade och av honom och hans medbrottslingar utförda spionaget i övre Norrland berört förhållanden av stor betydelse för försvaret, i vissa delar av synnerlig vikt, och utgjorde en allvarlig fara för riket. Enbom berättade nu även om sina ryska kontaktmän. Av den förste, vilken ej kunnat identifieras, erhöll Enbom i augusti 1943 en komplett radiosändaranlägg-ning samt nyckeln till ett chiffer. I oktober samma år fick Enbom en ny uppdragsgivare, vilken han bestämt identifierade som attaché Fedor Tschernov vid ryska ambassaden. Med honom hade Enbom sammanträffat minst 12 gånger fram till hösten 1946, då han sammanfördes med en tredje ryss, sedermera identifierad som biträdande ryske militärattachén Peter Savaroukhine. Sommaren 1948 mötte 56