sambeskattningens verkningar måtte mildras, att förvärvsarbetande kvinnor i vissa fall skulle få fördelaktigare förvärvsavdrag än för närvarande och att förmögenhetsskatten skulle vara avdragsgill vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Högern yrkade även i partimotioner utredning för att stärka rättssäkerheten och den medborgerliga friheten, en plan för begränsning av statsförvaltningens arbetsuppgifter, åtgärder för övergång till en fri ekonomi, ändring i folkpensionslagen, så att den icke inkomstprövade pensionen efter försäkringstekniska grunder kunde betalas ut vid lägre eller högre ålder än 67 år, möjlighet för fri konkurrens på lika villkor mellan olika former för bostadsbyggandet samt ökade väginvesteringar. Folkpartiet föreslog i partimotion skattelättnader med ledning av skatte-utredningens förslag. Två av folkomröstningskommitténs ledamöter herrar Bergvall (fp) och Håstad (h) motionerade om omedelbar utbyggnad av referendum. Kommitténs förslag i detta syfte hade då ännu icke lämnats men publicerades i slutet av mars. Någon tid därefter meddelade justitieminister Zetterberg, att regeringen icke f. n. diskuterade frågan, enär den icke ansågs vara aktuell. Utrikesdebatt, provisorisk valordning, hinder för folkomröstning Riksdagen hade den 27 februari en utrikesdebatt, som enligt den av regeringen i förväg bestämda ramen gällde de svenska insatserna vid FN:s generalförsamling i Paris. En redogörelse för dessa hade i förväg tillställts riksdagsledamöterna. En kommentar till redogörelsen lämnades vid debattens början av statsministern i första och utrikesministern i andra kammaren. Herr Sandler (s) betecknade det internationella läget såsom skärpt. Herr Hjalmarson (h) tog upp frågan om Bornholm. ”Vore det icke”, sade han, ”naturligt, om den svenska regeringen tog kontakt med den danska för att se, om någonting kunde göras för att tillgodose svenska intressen, då Danmark bygger upp försvaret av Bornholm. I en motståndares hand är Bornholm ett osänkbart hangarfartyg, nödvändigt för ett anfall mot de södra delarna av vårt land”, yttrade herr Hjalmarson. Ett nordiskt utrikesministermöte i Köpenhamn i mars beslöt, att ett förslag om upprättande av ett nordiskt råd skulle föreläggas de nordiska parlamenten. Riksdagen antog senare förslaget, att Sverige skulle ansluta sig till detta nordiska råd. När vid vårsessionens slut andra kammaren behandlade frågan om rekommendationer från Europarådet, uttalade utrikesminister Undén, att om de övriga medlemmarna i Europarådet godtog det brittiska förslaget att göra rådet till en moderorganisation för den till Atlantpakten nära anknutna europeiska försvars-unionen, finge Sverige vara berett att försöka finna andra former för samarbetet med dessa stater. Herrar Hjalmarson och Ohlin fann denna avvaktande hållning vara riktig. I konselj den 28 mars beslutades proposition om nya bestämmelser för andra-kammarvalen. Huvudsyftet angavs vara att skapa större proportionell rättvisa mellan partierna, så att behovet av kartellbildning om möjligt föll bort. Regeringen accepterade visserligen den av folkomröstnings- och valsättsutredningen föreslagna uddatalsmetoden, enligt vilken partiernas röstsiffror vid mandatfördelningen divideras med 1, 3, 5, 7 etc., allt efter antalet erhållna mandat. Men i stället för den av kommittén förordade 60-procentsspärren, innebärande att ett parti för att komma i åtanke vid fördelningen måste ha ett röstetal, som var lägst 60 62