Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Utrikesdebatt, provisorisk valordning, hinder för folkomröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chefen för lantmäteristyrelsen,
generaldirektör Allan Nordenstam,
utnämndes den 14 mars till konsultativt
statsråd från 1 april efter statsrådet
Gunnar Danielson, som utnämndes till
landshövding i Stockholms län från samma dag.
procent av summan av samtliga avgivna röster i valkretsen, dividerad med antalet
mandat i kretsen, införde regeringen som första divisor 1,4 i stället för 1. Ett
partis röstetal skulle alltså divideras med 1,4 för dess första mandat. I
propositionen ingick också ett reellt kartellförbud, i det att valsedlarna endast skulle få
bära partibeteckning. Kommittéförslaget hade velat åstadkomma ett så rättvist
resultat, att kartellerna därigenom gjordes överflödiga, men kartellförbud hade
icke ifrågasatts. De av regeringen föreslagna reglerna skulle endast tillämpas vid
1952 års val.
Vid den första underrättelsen om regeringsförslaget uttalade högerledaren herr
Hjalmarson, att den nya valmetoden var ett verkligt uppseendeväckande aktstycke,
ty den var uträknad så, att den garanterade socialdemokraterna och
bondeförbundet en säker överrepresentation. Här förelåg, ansåg han, ett cyniskt försök
att taga vallagen till hjälp för att konservera
en maktställning, som hade blivit allt svagare
förankrad i folkets förtroende.
Folkpartiledaren herr Ohlin förklarade samtidigt, att
förslaget präglades av principlöshet och vilja att
utan blygsel trygga en överrepresentation för
de två partier, i främsta rummet
socialdemokraterna, som nu innehade regeringsmakten.
Högern och folkpartiet väckte därefter
partimotioner om avslag på propositionen. Det
förstnämnda partiet önskade i dennas ställe
en reform enligt utredningens linjer och
föreslog därjämte tilläggsmandat. Folkpartiet ville
behålla den d’Hondtska fördelningsregeln och
dessutom införa ett utjämningsförf arande.
Konstitutionsutskottets utlåtande förelåg i
mitten av maj. Utskottet tillstyrkte propositionen.
Höger- och folkpartiledamöterna enade sig om
en gemensam reservation i överensstämmelse
med folkpartimotionen. Kamrarna biföll den
17 maj efter långa debatter utskottets förslag.
Högerledaren herr Hjalmarson och andra
talare från oppositionen förebrådde
socialdemo
kraterna, att de ville tillskansa sig flera andrakammarmandat än de hade rätt till.
Statsminister Erlander fann däremot propositionen vara utomordentligt
tillfredsställande. Över huvud taget hävdade man på socialdemokratiskt håll — både före
och efter höstens val — att den nya valordningen var ett framsteg, därför att den
gav partierna ungefär samma representation som tidigare men gjorde karteller
onödiga.
Båda kamrarna avslog strax före vårsessionens avslutning den förut nämnda
motionen av herrar Bergvall och Håstad om utbyggnad av folkomröstningsinstitutet.
Statsminister Erlander råkade titta in i första kammaren, när motionen
behandlades där, och lockades av herr Bergvalls anförande att yttra sig i debatten. Han
försäkrade avslutningsvis, att det socialdemokratiska partiet var intresserat av att
finna former, varigenom man skulle kunna låta vår demokrati bli än bättre än
den för närvarande var. I andra kammaren förklarade konstitutionsutskottets
ord
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
