föredrog i respektive andra och första kammaren en längre regeringsdeklaration. Av denna, liksom av andra debattinlägg från regeringshåll, framgick att regeringens motgångar vid andrakammarvalet i september icke komme att föranleda några ändringar i dess politik. Denna skulle fortsätta med byggnadsreglering, låst ränta och kreditåtstramning av samma slag som förut. De besvarade interpella-tionerna förklarades icke innehålla ett alternativ till regeringens politik. Det går inte, sades det sålunda, att skapa en enhetlig politik genom att väcka medborgarnas förhoppningar om stora kostnadskrävande reformer på samma gång som betydande skattesänkningar. Något utrymme för ”större” skattesänkningar bleve det inte. Investeringsavgiften skulle behållas under en obestämd tid framåt. Flera förslag om återställande av de sociala förmånernas realvärde var att motse till 1953 års riksdag; detta gällde dock icke barnbidragen. I debatten kom valutgången, räntepolitiken, investeringsfrågorna och den påtänkta — men senare inhiberade —-tvångslagen mot försäkringsbolagen i förgrunden. Från oppositionshåll betonades, att regeringspolitiken i första hand drabbat spararna och att det icke var möjligt att avstå från det stöd, som en rörlig ränta kunde ge. Herr Nordenson (h) framhöll, att en höjning av räntan med 1 procent endast skulle betyda en ökning av byggnadskostnaderna med 15 miljoner kronor om året och av kostnaderna för jordbruksproduktionen med 100 miljoner — hur mycket har icke det eviga laborerandet med nya regleringar kostat landet? Högerledaren herr Hjalmarson uttalade ett önskemål om samråd mellan regeringen och de demokratiska partierna om försvaret, särskilt med hänsyn till de på grund av inflationen starkt stegrade kostnaderna för detta. (Ett sådant samråd ägde rum den 20 december.) Av de från vårsessionen överstående propositioner, som höstriksdagen behandlade, kan nämnas den nya naturskyddslagen. Nya regeringsförslag var bl. a. den ovan nämnda stora lönepropositionen från civilministern, ett förslag från finansministern om ny förordning om varulagervärdering, avseende beskattningsåret 1953, och ett från jordbruksministern om stödlån åt jordbrukare, som tillfogats större skördeskador. En mängd interpellationer framställdes och besvarades. Hela antalet framställda interpellationer och enkla frågor under årets båda sessioner var 177, därav 126 interpellationer. Vid avslutningen av andra kammarens sista sammanträde för året den 17 december blev den avgående talman Sävström föremål för uppvaktning i kammaren. Den blivande ålderspresidenten herr Hallén hyllade honom i ett tal, den avgående kammarledamoten fru Nordgren överlämnade blommor till herr Sävström, och kammaren tackade honom med applåder för tjugo års tjänst i talmansstolen. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen uppsatte den 16 december som kandidat vid valet i januari 1953 av ny talman i andra kammaren herr Gustaf Nilsson i Kristinehamn (s). En tvångslag som undgicks Riksbanksfullmäktige anförde i slutet av oktober i en inlaga till regeringen, att kreditpolitiken borde fortsätta enligt i huvudsak samma riktlinjer som under år 1952. Genom att försäkringsbolagen hade intagit en negativ hållning i fråga om en fortsatt frivillig överenskommelse med riksbanken om kreditrestriktioner, bleve det nödvändigt att på områden, där frivilliga överenskommelser icke kunde träffas, vidtaga lagstiftningsåtgärder. Högerledaren herr Hjalmarson uttalade med anledning härav för Svenska Dagbladet: Med armarna i kors låter man den politik, 69