underrättelsetjänst. Om den svenska regeringen vidtoge åtgärder för att hindra ryssarnas rörelsefrihet i Sverige, skulle regeringen, ansåg herr Hallén, ha stöd av en enhällig folkmening. I april besvarade statsminister Erlander en interpellation av folkpartiledaren herr Ohlin om den kommunistiska spionverksamheten i Sverige och herr Adolfssons (bf) fråga om garantier mot att personer, som arbetar för främmande makts intressen, får inneha statstjänst. Statsministern underströk, att det är en medborgerlig plikt att medverka till att spionageverksamhet avslöjas, även om man har nära relationer till den misstänkte. Herr Ohlin och högerledaren herr Hjalmar-son gav i debatten sitt stöd åt regeringens ansträngningar att på detta område öka säkerheten. Herr Hjalmarson påtalade sovjetambassadens och närstående institutioners missbruk av den vidsträckta rörelsefrihet, som de åtnjuter. Det måste, sade han, bli ett slut på vår egen godtrogenhet och omisstänksamhet. Herr Hilding Hagberg (k) framställde sitt parti som oskyldigt och patriotiskt. Kommunisterna vet, sade han, att de kämpar för en rättfärdig sak, att deras sköld är blank. När kammaren skrattade åt detta uttryck, inföll herr Hagberg: ”Det kan hända, att denna glada uppsyn plötsligt stelnar i en grimas”. Höstsessionens allmänna debatt knuten till interpellationer När riksdagen den 16 oktober inledde sin höstsession, lämnades inga propositioner omedelbart. Statsminister Erlander befann sig i Milano på internationell socialistkongress, utrikesminister Undén deltog i Förenta nationernas förhandlingar i New York. Utskottens arbetsbörda var under sessionen mycket skiftande, några av dem hade föga att bestyra. I syfte att därmed bereda riksdagen underlag för en allmänpolitisk debatt framställde högern och folkpartiet redan första dagen interpellationer, framburna i första kammaren av herrar Wistrand (h) och Ohlon (fp) samt i andra kammaren av partiledarna herrar Hjalmarson och Ohlin. Interpellationerna analyserade det politiska läget från högerns respektive folkpartiets utgångspunkter och begärde av regeringen — statsministern i andra kammaren och finansministern i första — en redovisning för den närmaste framtidens politik. På en fråga av herr von Friesen (fp) förklarade socialminister Sträng den 28 oktober i andra kammaren, att ett förslag om förstärkning av folkpensionerna skulle föreläggas 1953 års riksdag. Eftersom förslaget skulle ligga på riksdagens bord i samband med statsverkspropositionen i januari, önskade statsrådet icke diskutera, om regeringen hade eller icke hade grundlagsenliga möjligheter att redan innevarande höst lägga fram förslag om en provisorisk förbättring. Då herr von Friesen därefter kom med nya frågor, avvisades han av herr Sträng, som sade sig icke ämna tillfredsställa talarens nyfikenhet genom att i förväg röja, vad som fanns i statsverkspropositionen. Den 20 november talade emellertid statsminister Erlander vid Gubbängens socialdemokratiska förenings 5-årsjubileum och meddelade då, att regeringen för 1953 års riksdag ämnade lägga fram förslag om höjning av folkpensionernas hittills utgående belopp med 25 procent. Den allmänna politiska debatten ägde rum i kamrarna den 5 november, i andra kammaren med fortsättning följande dag. Eftersom utrikesministern fortfarande befann sig i New York, rörde den sig enbart om inrikespolitiska frågor — utrikesdebatten fick anstå till följande års riksdag. Stats- och finansministrarna 68