Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Högern återtager åtta av sina förlorade andrakammarmandat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsminister Tage Erlander som ny utnämnd
hedersdoktor vid Rockford College.
jämförelse med 1948 års val): högern 538 488 (+59 702), bondeförbundet
405 907 (—74 514), folkpartiet 929 828 (+47 391), socialdemokraterna 1 739 227
(—50 232) och kommunisterna 167 295 (—77 531). Efter omvalen hade högerns
röstsiffra ytterligare ökats till 543 815, bondeförbundets ökats något i förhållande
till septembervalet, nämligen till 406 137, folkpartiets minskats något i förhållande
till septembervalet, nämligen till 924 842, socialdemokraternas ökats något i
jämförelse med september, nämligen till 1 742 684, och kommunisternas ytterligare
reducerats, så att de nu var nere i 164 233.
En av bondeförbundsförlusterna gjordes i Halland och medförde, att statsrådet
Hjalmar Nilson miste sitt mandat i valkretsen. I Göteborg blev folkpartiet det
största partiet med 83 499 röster mot socialdemokraternas 73 149. I Stockholm
hade socialdemokraterna fortfarande en övervikt i förhållande till folkpartiet,
nämligen på närmare 11 000 röster. Högern gjorde sina mandatvinster i
Stockholms län, Uppsala län, Kalmar län, fyrstadskretsen (Malmö m. fl. städer),
Hallands län, Värmlands län, Kopparbergs län och Jämtlands län. Partiet var efter
valet fortfarande orepresenterat i Södermanland, Gotland, Blekinge, Västmanland
och Gävleborgs län. På Gotland hade högern och folkpartiet gemensam
partibeteckning. Folkpartiet var orepresenterat endast i Jämtland.
Högerledaren herr Hjalmarson förklarade strax efter de preliminära
röstsammanräkningarna, att valutgången innebar ett bestämt misstroendevotum mot den
socialdemokratiska politik, som de båda
regeringspartierna hade företrätt.
Folkpartiledaren herr Ohlin uttalade, att
oppositionens ökade styrka var ett
allvarligt memento för regeringen.
Statsminister Erlander sade sig anse, att
koalitionen icke berördes av
valutgången; den hade ju alltjämt en
överväldigande majoritet bakom sig.
Bondeför-bundsledaren statsrådet Hedlund
yttrade, att många av bondeförbundets
tidigare väljare av valutgången att döma
haft svårt att på den relativt korta
tiden sedan koalitionens tillkomst kunna
acceptera den, men han tilläde, att
koalitionsregeringen ändå höll ställningen.
Bondeförbundets huvudorgan, Skånska
Dagbladet, fann däremot till en början,
att valets utgång måste föranleda en
omprövning av regeringens ställning. I
såväl svensk som utländsk press
påpekades, att de svenska
socialdemokraterna hädanefter komme att vara ännu
mer beroende av sitt stödparti än
tidigare. Tongivande utländska tidningar
kännetecknade också valresultatet som
ett nytt vittnesbörd om socialismens
tillbakaträngande.
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
