Frikyrkokrön ika Av socialsekreterare EINAR RIMMERFORS Frikyrkorörelsens samarbetsorgan, Frikyrkliga samarbetskommittén, vidgade under det gångna året gränserna såväl för sin omfattning som för sina arbetsuppgifter. Svenska alliansmissionen ingick såsom ny medlem av detta frikyrkorörelsens samarbetsorgan. Alliansmissionens ledare var vid anslutningen missionsföreståndare Enock H. Skooglund, Jönköping. Därmed kom Frikyrkliga samarbetskommittén att omfatta följande åtta samfund: Svenska missionsförbundet, Svenska baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige, Fribaptistsamfundet, Helgelseförbundet, Svenska frälsnings armén, Örebro missionsförening och Svenska alliansmissionen. Ordförandeskifte ägde rum under året. Biskop Theodor Arvidson, Metodistkyrkan, avgick efter att i tio år ha tjänat på ordförandeposten. Hans efterträdare blev från årsmötet 1952 skolchefen i Sundbyberg, rektor Ansgar Eeg-Olofsson, som representerade Svenska missionsförbundet. Flera stora frågor sysselsatte under året samarbetskommittén. Behandlingen av och inställningen till dessa frågor kan anses utmärkande för frikyrkorörelsen i stort. Beträffande religionsfrihetslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1952, gjorde Frikyrkliga samarbetskommittén i sin årsredogörelse följande uttalande: ”Den religionsfrihetslag, som antogs av 1951 års riksdag och trädde i kraft den 1 januari innevarande år, den första egentliga religionsfrihetslagen i vårt land, har tillmötesgått de flesta av de önskemål, som under gångna decennier ha framförts av de frikyrkliga i vårt land. En betydligt vidgad religionsfrihet har tillerkänts såväl de fria samfundens medlemmar som de konfessionslösa. Fritt utträde ur svenska kyrkan har medgivits och de bestämmelser ha upphört eller komma att upphöra att gälla, som ha berövat de ur svenska kyrkan utträdda rätt till viktiga ämbeten och tjänster. Det faktum, att vissa frikyrkliga önskemål fortfarande kvarstå, hindrar icke, att Samarbetskommittén med tillfredsställelse hälsat den nya lagen. De i samband med antagandet av religionsfrihetslagen beslutade ändringarna i andra lagar ha även påkallat kommitténs uppmärksamhet. Beslutet om att vigsel med laga verkan må äga rum inom de fria samfunden är ett samhällets och statsmakternas erkännande av samfundens och de frikyrkliga pastorernas ställning i vårt samhälle. Att vigsel hädanefter kan förrättas även inom samfundens ungdomsorganisationer är ur flera hänseenden betydelsefullt och glädjande. Däremot är den nuvarande jordfästningslagen ur många synpunkter synnerligen otillfredsställande och kommittén har uttryckt sin förhoppning, att det förslag till ny jordfästningslag, som utlovats, snart skall föreläggas riksdagen. Tillsammans med styrelserna för sex av de anslutna samfunden gjorde kommittén under hösten ett uttalande med anledning av religionsfrihetslagen. En utförlig kommentar till lagen och därmed sammanhängande lagar har utgivits av kommittén.” Frågan om de frikyrkliga samfunden och radion var också föremål för överläggningar och förhandlingar, framför allt inom ett av samarbetskommittén tillsatt radioutskott. Den nya situation, som uppkom genom Radiotjänsts omläggning av de religiösa programmen, följdes med uppmärksamhet av kommittén, i förtroendefull kontakt med ledningen för Radiotjänst. En del aktuella problem, framför allt myndigheternas inställning till de vapenfria värnpliktiga, skolöverstyrelsens förslag att minska antalet kristendomstimmar på realgymnasiet samt frågan om byggkvoten för de frikyrkliga församlingslokalerna föranledde framställningar till vederbörande departement och myndigheter. Stor uppmärksamhet ägnades under året åt arbetet bland den studerande ungdomen. Två överläggningar hölls med styrelsen för Sveriges fria kristliga stu- 96