dentförening, Fria kristliga gymnasiströrelsen och Frikyrkliga ungdomsrådet. Som en följd av dessa rådslag rekommenderade Frikyrkliga samarbetskommittén samfunden att ekonomiskt och på annat sätt ta ansvar för ett intensifierat arbete bland den studerande ungdomen. Inom den svenska frikyrkorörelsen pågick också under 1952 en livlig debatt om såväl formerna för en intimare samverkan mellan frikyrkosamfunden som det ekumeniska samarbetet. Inom Frikyrkliga samarbetskommittén dryftades planerna på en federativ svensk frikyrka allvarligt, liksom också de därmed besläktade frågorna om intimare samordning och organiserandet av vissa gemensamma arbetsformer men med bibehållande av varje samfunds fulla självständighet i trosfrågor. Året upptogs också av förberedelser för 1953 års stora frikyrkomöte, för vilket tiden fastställdes till den 17—19 mars. Genom omläggningen av den andliga vården vid fängelserna knöts frikyrkorörelsen fastare samman också med denna uppgift. På fångvårdsstyrelsens kallelse deltog socialsekreterarna Ingmar Stoltz som representant för Diakonistyrelsen och Einar Rimmerfors som representant för de frikyrkliga samfunden i utformningen av ett förslag till arbetsordning för kommittéerna för den andliga vården vid landets fängelser. Förslaget, som stadfästes av fångvårdsstyrelsen, innebar att på varje ort, där en sluten fång-vårdsanstalt är belägen, skulle utses ett prästerligt ombud och en frikyrkorepresentant, med uppgift att tillsammans biträda styresmannen vid ordnandet av religionsvården bland fångarna. Till prästerligt ombud skulle utses kyrkoherden i den församling, inom vilken fängelset är beläget, eller den han förordnar. Frikyrkopastorn skulle utses i varje särskilt fall av Frikyrkliga samarbetskommittén. Enligt den nya ordningen, som tog sin början den 1 dec. 1952, utsågs dylika ekumeniska två-mannakommitteer vid tjugosju fångvårdsanstalter. Till kommittéernas uppgift hörde både att anordna gudstjänster och att pröva andra former för religiös verksamhet, såsom föredrag, gruppsamtal, musik- och sångstunder samt enskild besöksverksamhet. Frikyrkorörelsens egen utbildningsanstalt för hemvårdarinnor, Stockholms hem-systerskola, fullbordade sitt sjunde verksamhetsår. Skolan har hittills utbildat ett hundratrettiotal hemsystrar för kommunal tjänst. Kursen omfattar 15—16 månader och står under överinseende av socialstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervisning. Som ordförande i skolstyrelsen efterträddes dr Georg Palmær av socialsekr. Einar Rimmerfors. Skolans rektor var fru Jenny Waldén-Andersson. Inom De kristna samfundens nykterhetsrörelse (DKSN) skedde under 1952 ordförandeskifte. Nyvald ordförande blev domprosten i Skara teol. dr Nils Karlström. Generalsekreterare sedan tjugo år tillbaka är pastor Joel Kullgren. Insamlingarna för mission och socialt arbete överträffade tidigare resultat. Rektor Ansgar Eeg-Olofsson, Sundbyberg, nyvaldes till ordförande i Frikyrkliga samarbetskommittén efter biskop Theodor Arvidson. 7 97