Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy. Av civilingenjör G. Ljungberg - Råvaruutvinning och fabriksanläggningar - Material och metoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En anläggning för tillämpning av den bl. a. i Sverige utvecklade
kulsintrings-metoden började uppföras i Malmberget, avseende 100 000 ton sinter per år.
Produktionen i Bolidens Laisvallsgruva uppgick till 250 000 t/år malm och
gav därigenom hälften av landets blybehov. Beslut fattades att utvidga driften
till 420 000 t/år.
Borrning med hårdmetallskär hade införts vid de flesta gruvor i landet. I
anslutning härtill arbetade man med större och längre borrhål och borrställningar i en eller
flera våningar för att göra gruvbrytningen snabbare. Vid sprängningen användes
allt oftare kortintervallständning som medför mindre vibrationer och ger en bättre
sönderslagning av bergmaterialet. Den bristande tillgången på glycerin och glykol
föranledde försök med dynamit med tillsats av aluminiumpulver. Sverige ansågs
ha en ledande ställning i gruvbrytningstekniken.
Uddeholmskoncernen byggde i Persberg ett järnverk för 40 000 ton järnsvamp
per år. Byggnaden, 45x24 m2, utfördes i betong gjuten i glidformar. Taket, ett
järnfackverk på 110 ton, fick följa med glidformarna upp när den 30 m höga
byggnaden göts på endast 9 dygn.
Den svårframställda metallen titan producerades i USA med några hundra ton
per månad. Framställningen omgavs med viss hemlighetsfullhet på grund av
metallens utomordentliga egenskaper, lätthet, styrka och korrosionsbeständighet
som gör att den kommer väl till pass vid tillverkning av reaktionsmotorer,
flyg-plansdetaljer och för krigsfartyg.
Planerna på nya borrningar efter olja i sydvästra Skåne väckte förnyat intresse.
Som ett förstahandsmål avsågs att utnyttja det saltvatten på omkring 16 % som
påträffats vid borrningarna och att därmed tillgodose landets behov av koksalt.
Bristen på svavel var ett internationellt problem, som dock syntes lätta mot
årets slut. I Sverige byggde Bolidenföretaget en svavelsyrefabrik, som tillgodogör
sig den svaveldioxid som hittills fått gå ut genom skorstenarna och som vållat
skador på växtligheten i fabrikens omgivning. Förenade superfosfatbolaget byggde
en svavelsyrefabrik i Uddevalla för en produktion av 52 000 ton per år.
Bofors Nobelkrut fortsatte att utveckla sin tillverkning. Nya anläggningar
igångsattes för tillverkning av paranitrobensoesyra, utgångsvara för läkemedlet
kloromycetin, av ättiksyreanhydrid, råvara för sprängämnen och acetylsalicylsyra
och av det på svenska råvaror baserade, högeffektiva sprängämnet hexogen.
Billeruds a.-b. byggde landets första fabrik för framställning av aceton. Såväl
Bergslaget som Mo och Domsjö a.-b. byggde fabriker för oktanol för användning
bl. a. för framställning av mjukgörningsmedel.
A.-b. Kabi uppförde i Strängnäs landets första fabrik för framställning av
penicillin och streptomycin.
Material och metoder
Det försämrade läget på exportmarknaden och de allmänt vikande
konjunkturerna gjorde sig särskilt kännbara för landets verkstadsindustri, som genom
ytterligare rationaliseringar av driften sökte kompensera de högre löner som rådde
i landet jämfört med t. ex. i Västtyskland. Införandet av förfinade arbetsstadier
enligt den s. k. MTM-metoden diskuterades. Enligt denna sönderdelas
arbets-operationerna i små delmoment, vilkas tid är fastställd genom noggranna
mätningar.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
