Ekonomisk översikt Av redaktör ÅKE LANTZ UTLANDET Slut på överkonjunkturen Världshandeln fick under 1952 känning av den redan under senare delen av 1951 och fram till sommaren 1952 inträffade konjunkturavmattningen i Förenta staterna, som gav upphov till rubbningar i världshandeln och importrestriktioner bl. a. inom sterlingområdet, samtidigt som åtstramande åtgärder på det monetära och finansiella planet bidrog till en avveckling av den tidigare överkonjunkturen, varmed en viss stabilisering inträdde. De senaste årens utpräglade prisstegringskonjunktur inom världsekonomien avlöstes därmed under 1952 års lopp av en påfallande avspänning på de internationella råvarumarknaderna. Den tidigare bristen på vissa för produktionen betydelsefulla råvaror kunde i större eller mindre grad elimineras, och den ”strategiska” lagringen fick efter hand en mera underordnad roll i det allmänna konjunkturförloppet. Prisfallet på de internationella råvarumarknaderna hejdades tillfälligt i mitten av året för att sedan fortsätta. Moody’s amerikanska råvaruindex var vid årets slut drygt 10 procent lägre än ett år tidigare, dock med betydande variationer för olika varugrupper. Livsmedel visade den lugnaste prisutvecklingen, medan textilgruppen fick vidkännas en kraftig prisrekyl efter Koreakonjunkturen. Ett undantag inom textilgruppen utgjorde emellertid ullpriset, som i april ånyo började stiga för att vid årets slut överträffa januarinivån med cirka 5 procent. Flertalet metaller samt järn och stål utsattes för prissänkningar; zink med över 50 procent och bly med cirka 30 procent. Priset på koppar steg däremot med cirka 30 procent. Även skogsindustriens produkter drogs med i det allmänna prisfallet och fick vidkännas betydande nedjusteringar, varvid emellertid trävaror visade större motståndskraft än massa och papper. Den strategiska råvaran kautschuk låg vid årets slut cirka 40 procent under toppsiffran vid 1951 års slut. Det förbättrade försörjningsläget beträffande råvaror återverkade direkt på den internationella råvaru konferensen i Washington (IMC), där man i september beslöt avveckla tre av de sju varukommitteerna, nämligen de för ull, bomull respektive massa och papper. Samtidigt med den på det hela taget allmänna nedgången för partipriserna inträdde en påtaglig avmattning i den tidigare markanta uppgången av levnadskostnaderna, medan lönerna — närmast som en reflex av de föregående årens exceptionella högkonjunktur — fortfarande var uppåtriktade. Den redan under senare delen av 1951 och början av 1952 inträffade avmatt-ningen i den industriella produktionen kvarstod med några få undantag, bl. a. för Västtyskland, under årets lopp. Denna avmattning framträdde till en början 112