Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk översikt. Av redaktör Åke Lantz - Utlandet: Slut på överkonjunkturen - Sverige: Exportkonjunkturens sammanbrott - Försörjningsläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid årets slut. Frågan om en devalvering av francen aktualiserades återigen,
fastän man på sakkunnigt franskt håll kämpar emot en sådan utveckling, inte minst
med hänsyn till den franska industriens stora importbehov av råvaror. I slutet
av 1952 framhöll sålunda det under ekonomiministeriet hörande institutet för
statistik och nationalekonomi, att alla franska devalveringar hade varit en
besvikelse när det gällde att försöka förbättra handels- och betalningsbalanserna.
SVERIGE
Exportkonjunkturens sammanbrott
Till de viktigaste inslagen i den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1952
hörde den kraftigt försämrade exportkonjunkturen och de därmed
sammanhängande prisfallen för svenska stapelvaror, den första produktionsminskningen
på många år, krympande orderstockar samt tydliga tecken på förekomsten av en
dold arbetslöshet. Läget kunde också sammanfattas så, att den inflationsladdade
överkonjunkturen bröts och följdes av viss stabilisering av samhällsekonomien
som följd av utifrån kommande impulser jämte statsmakternas i oktober 1951
framlagda åttapunktsprogram för att bekämpa inflationen. Prisutvecklingen gled
efter hand in i ett lugnare skede. Ännu under vårmånaderna fortsatte
konsumentpriser och levnadskostnader att stiga, men under årets senare del förblev
levnadskostnaderna praktiskt taget oförändrade, samtidigt som partipriserna långsamt
började sjunka. Strömkantringen framträdde särskilt tydligt i de starkt ökade
motsättningarna mellan parterna på arbetsmarknaden i samband med de inledande
löneförhandlingarna avseende 1953. Medan arbetsgivarna bl. a. inom
verkstadsindustrien krävde lönereduceringar och LO centralt rekommenderade
återhållsamhet, framförde de fackliga organisationerna krav på ytterligare löneökningar.
För s örj n ingsläget
Den privata konsumtionen präglades under 1952 av en påfallande
återhållsamhet — ökningen stannade vid drygt 2 % eller c:a 500 milj. kr. i 1951 års
priser trots en höjning med c: a 16 % av det genomsnittliga löneläget.
Lönestegringarna absorberades av höjda priser och marginalbeskattningen, samtidigt
som det enskilda sparandet undergick en avgjord ökning.
Lagerutvecklingen präglades av två motsatta tendenser. Samtidigt som det
förelåg en medveten strävan att pressa ned den 1951 uppkomna normalt stora
lagerstocken inom vissa konsumtionsvarubranscher, främst textilvaror, uppkom under
1952 en ofrivillig lagerökning inom exportindustrierna. Lagerminskningen för
textilvaror rörde sig omkring 350 milj. kr. medan skogsindustriens lager ökades
med c:a 400 milj. kr. På livsmedelsområdet inträdde en bruttoökning med 100
milj, kr., och lagerökningen för verkstadsindustrien uppskattades till 100—200
milj. kr. För järn och stål räknade man med en lagerökning om 50 milj, kr.,
medan lagren av bränsle steg med ungefär 100 milj. Sammanlagt torde
lagerökningen ha rört sig omkring 500 milj. kr. jämfört med c:a 1 500 milj. kr. 1951.
För järn och stål inträdde en förbättring av försörjningsläget, fastän det
fortfarande var brist på skrot, som emellertid kunde lättas genom intensifierad
skrotinsamling. Det tidigare knappa försörjningsläget i fråga om tackjärn förbättrades
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
