Jordbruksåret 1952 Av sekreterare RICHARD HÅKANSSON Jordbruksåret 1952 ingav stora förhoppningar. Under den tidiga våren och försommaren förelåg de bästa förutsättningar för en god skörd. Men betydande värden spolierades under en intensiv och ihållande regnperiod under höstmånaderna. Ännu i november fanns i de svårast drabbade områdena en stor del av vårsädsgrödan, mestadels förstörd, ute på fälten, medan höstsådden försenades och sockerbetsupptagningen måste ske under mycket stora svårigheter. Den 15 november stod fortfarande 20 proc, av sockerbetorna kvar i jorden. Man kan därför med fog säga att jordbruksåret 1952 i flera avseenden får betecknas som ett skördekatastrofernas år, vars verkningar för stora delar av landet ansågs komma att sträcka sig långt framåt. Skörden i statistisk belysning Enligt den officiella statistiken per den 15 oktober bärgades höstsäden i huvudsak väl och lämnade något mer än medelgod skörd med undantag för Norrland, där den utvecklades dåligt och delvis ej nådde mognad. I mellersta Götaland förekom mindre regn- och groddskador, men i allmänhet blev vattenhalten högre än normalt. För vårsäden var situationen sämre. Den 15 oktober var vårsäden fortfarande inte bärgad — endast i Skåne tillfredsställande. Potatisen gav i regel medelgod skörd. Upptagningen var dock inte avslutad vid denna tidpunkt. I områden, där den största nederbörden föll, var det omöjligt att använda maskiner för potatis- och sockerbetsskörden. Den totala sockerbetsskörden beräknades till cirka 1,7 milj, ton men sockerhalten endast till 16,5 proc. — ett klent resultat jämfört med 1951 års höga sockerhalt, 18 proc. Brödsädsskörden uppskattades till 1 073 milj, kg, vilket med mer än 60 procent översteg 1951 års skörd och med nära 10 procent 1950 års skörd. Den beräknades lämna ett överskott av 50 milj, kg utöver det inhemska för-malningsbehovet. För höstsäd förelåg emellertid ett underskott, medan ett överskott fanns för vårvete och råg. Eftersom övergångslagret av brödsäd den 1 september uppgick till cirka 377 milj, kg och någon ökning av lagerhållningen sålunda inte erfordrades, utgjorde nämnda kvantitet ett exportöverskott för 1952— 1953. I fråga om oljeväxter var skörden betydligt lägre än 1951, främst på grund av arealminskning. Skörden av raps- och rybsfrö beräknades till 155—160 milj, kg mot cirka 200 milj, kg 1951. För inhemsk förbrukning under ett år beräknades emellertid åtgå cirka 90 milj, kg rapsfrö. Skörden av vitsenapsfrö blev mycket betydande men beräknades vinna avsättning inom landet. Även om skörde-rapporten för 30 augusti angav en betydande ökning för fodersäd, måste den på grund av de ogynnsamma väderleksförhållandena ha minskat väsentligt. Kvar stod dock en ökning, varför man kunde räkna med ett minskat behov av im 127