porterad fodersäd under 1953. Detta betydde mycket för animalieproduktionen, liksom det faktum att höskörden blev lika stor om ej större än föregående års, samtidigt som häst- och nötkreatursstammen nedgått. Den animaliska produktionen Produktionen av animaliska produkter, som under februari—juni genomsnittligt låg på en lägre nivå än ett år tidigare, blev sedan juni större än under 1951. Uppgången sammanhängde främst med en ökning av svinslakten men även med en återhämtning i mjölkproduktionen. Denna torde i viss utsträckning ha samband med sommarens mycket goda bete. Försäljningen av smör inom landet var fram till och med maj månad något större än 1951 men minskade sedan och låg lägre än föregående år. Exporten av smör gick under första halvåret i huvudsak till Östtyskland, Schweiz och Tjeckoslovakien. Under sommaren exporterades även en stor del till Sovjetunionen. Slakten av svin blev betydande under sommaren, och även slakten av storboskap var efter en tidigare nedgång relativt omfattande, eller nära 10 procent över fjolårets slakt. Då konsumtionen av kött och fläsk minskat något sedan förra året uppstod vissa överskott, som tillsvidare lagrades. Undersökningar för att vinna en exportmarknad pågick under året och tydde på att vissa svårigheter förelåg på grund av fläskprisets förändringar. Produktionen av ägg var några procent lägre än 1951. Den inhemska marknaden kunde emellertid väl tillgodoses samtidigt som exporten fortsattes. Utlandspriserna på ägg låg i nivå med de inhemska. Hjälp mot skördeskadorna Under hösten gjordes framställningar från skilda håll till myndigheterna om bistånd i det beträngda läge som uppstått genom skördeskadorna. På förslag av RLF och jordbruksnämnden verkställdes en utredning om skördeskadornas omfattning, av vilken framgick att ett stort antal jordbrukare drabbats av så betydande skador att viss hjälp från det allmännas sida ansågs påkallad. På grund av skadornas lokalisering och spridning kunde hjälpen inte lämpligen lämnas i form av höjda priser på jordbrukets produkter. I december framlade jordbruksministern en proposition, vari förordades amorterings- och räntefria stödlån under de båda första åren för belopp understigande 10 000 kr. I fortsättningen skulle beräknas en ränta av 4 procent och lånen amorteras under 5 år eller i särskilda fall högst 10 år med början 1955. I anslutning till ett förslag av jordbruksnämnden att inrätta en permanent stödfond vid skördeskador och liknande, väcktes tanken att jordbruket borde starta en egen skördeförsäkring. Jordbrukets utredningsinstitut igångsatte en utredning, som väntades föreligga till våren 1953. Jordbrukskalkylen Omräkningen av årets jordbrukskalkyl utlöste ingen livligare debatt i pressen. Enligt jordbruksöverenskommelsen på våren skulle den s. k. 4-procentsregeln, som bestämmer gränsen för jordbrukarnas egen självrisk, tillämpas på 1952—53 128