års prissättning på jordbruksprodukter. På grund av olika omständigheter hade denna regel tidigare under två år varit ur kraft. Uppgörelsen våren 1952 innebar, att en kalkylomräkning på hösten skulle ske endast om jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation påfordrade detta. En överslagsberäkning utfördes i augusti av kalkylsakkunniga, vilken beräkning visade att ett visst överskott förelåg jämfört med den inkomstnivå, som hade förutsatts i vårpris-uppgörelsen, men att detta överskott med säkerhet låg inom den s. k. 4-procents-ramen (160 milj. kr.). K. M:t uppdrog likväl åt sakkunniga att verkställa en omräkning och att basera denna på skördeuppskattningen den 30 augusti. Denna förelåg redan till granskning den 13 november men det framräknade överskottet stannade som beräknat inom 2 procent av intäktssumman. Massor av utestående säd på snöhöljda fält var ingen ovanlig syn på svenska landsbygden i december 1952. Vikande konjunktur för skogsbruket På skogsbrukets område inträdde en väsentligt försämrad konjunktur, vilket bl. a. framgick av skogsauktionernas resultat. Inom Norrland och Dalarna gick sålunda priserna på rotstående virke ned till ungefär halva priset och i landet söder därom till cirka 2/3 av fjolårets höstpriser. De skäl, som i inflationshäm-mande syfte ansågs kunna motivera fjolårets starkt kritiserade förordning om obligatorisk avsättning av medel från skogsförsäljning till investeringskonto, ansågs därför ha bortfallit. Skogsägarföreningarnas riksförbund framställde till K. M:t att skyldigheten att göra insättning på spärrkonto borde bortfalla för andra halvåret 1952 och under 1953. I ett interpellationssvar ställde finansministern i utsikt en omprövning av ärendet efter årsskiftet i fråga om avsättningsskyldigheten för 1953. Han var däremot inte villig till någon lättnad för 1952. Annorlunda ligger det till med de skogsägare som drabbats av skördeskador — de har att vänta 9 129