Fångdammen på Strömmen för undervattenstunneln innan olyckan skedde den 13 december. lande men blev lättare att förstå vid en jämförelse med de 200 milj., som under de närmast gångna åren skulle ha varit huvudstadens årliga investering, om inte byggnadstillstånd och lånesvårigheter hade lagt hinder i vägen. Detta var första gången som Stockholm fick en verklig planläggning i stort. Resultatet förelåg efter ett arbete på fyra år i stadsplanekontoret och tre år i investeringskommittén. Tyvärr kom gåvan något sent. Trettio eller fyrtio år tidigare kunde den ha gjort staden mindre besvärlig att leva i och ändå ha bevarat en del naturvärden. Hädanefter skulle man emellertid inte behöva foga den ena detaljplanen till den andra utan egentlig överblick. Generalplanens stora konstruktiva idé är, sade stadsplane-direktör Markelius, att de perifera delarna i fortsättningen måste planläggas efter ett annat system än hittills. Arbetsplatserna och bostäderna skall balansera varandra och de inre förorterna skall inte vara annex till den inre staden. Generalplaneboken kunde med sin långa födelsetid inte vara aktuell på alla punkter. Det var inte heller meningen att den skulle fastställas av stadsfullmäktige som ett rättesnöre för det framtida stadsbyggandet. Men den skulle vara ett diskussionsunderlag och en bas för det fortsatta arbetet i stadens organ. * Kulturminnesvården i Stockholm åtnjuter ett icke oförtjänt dåligt rykte. De materialistiska synpunkterna har i högsta grad dominerat bedömningen och många omistliga värden har därigenom gått förlorade. Året 1952 innebar en ljusning. 134