Det gamla telefontornet vid Malmskillnadsgatan omvärvdes av eld och rök vid en våldsam och svårbemästrad eldsvåda, som på eftermiddagen den 23 juli härjade vindsvåningarna i telegrafverkets hus mellan Malmskillnads gatan och Norra Smedjegatan. Skadorna beräknades till omkring en miljon kr. tande torget. När den väldiga anläggningen med terrasser och stenbarriärer blivit färdig stod det klart att monumentet med sin front mot norr var felriktat. Det vände baksidan mot den stora publiken, vilket inte just var Hjalmar Bran-tings vana. ❖ Med telefontornets rivning förlorade Stockholm en av de karakteristiska rynkorna i sin panna. Ingen skulle ha sörjt över utslätningen om inte den stora klockan med bokstäverna NK samtidigt hade försvunnit ur stadsprofilen. Den illuminerade urtavlan var synlig vida omkring, en jättelik ”Fröken Ur”, som på ett hedervärt sätt också var en nattens drottning. I förra årsboken förekom en halv nekrolog över de sista vita skärgårdsbåtarna. Ryktet om deras död var emellertid överdrivet. I väntan på den framtida utvecklingen (med helikoptrar) ställde Stockholms stad medel till förfogande så att Waxholmsbolaget kunde fortsätta den inte bara idylliska utan också nödvändiga trafiken. Kanske var det i glädjeyra över stadens välvilja som det annars så fridsamma ångfartyget Waxholm gick till attack mot seglaren af Chapman vid Skepps-holmskajen. Lätt sårat stannade det gamla segelskeppet på sin plats medan ”Waxholm” stack ut i skärgården. 137