Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmskrönika. Av K. O. Hammarlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gamla telefontornet vid Malmskillnadsgatan omvärvdes av eld och rök vid en våldsam och
svårbemästrad eldsvåda, som på eftermiddagen den 23 juli härjade vindsvåningarna i
telegrafverkets hus mellan Malmskillnads gatan och Norra Smedjegatan. Skadorna beräknades till omkring
en miljon kr.
tande torget. När den väldiga anläggningen med terrasser och stenbarriärer blivit
färdig stod det klart att monumentet med sin front mot norr var felriktat. Det
vände baksidan mot den stora publiken, vilket inte just var Hjalmar
Bran-tings vana.
❖
Med telefontornets rivning förlorade Stockholm en av de karakteristiska
rynkorna i sin panna. Ingen skulle ha sörjt över utslätningen om inte den stora
klockan med bokstäverna NK samtidigt hade försvunnit ur stadsprofilen. Den
illuminerade urtavlan var synlig vida omkring, en jättelik ”Fröken Ur”, som på
ett hedervärt sätt också var en nattens drottning.
I förra årsboken förekom en halv nekrolog över de sista vita skärgårdsbåtarna.
Ryktet om deras död var emellertid överdrivet. I väntan på den framtida
utvecklingen (med helikoptrar) ställde Stockholms stad medel till förfogande så att
Waxholmsbolaget kunde fortsätta den inte bara idylliska utan också nödvändiga
trafiken. Kanske var det i glädjeyra över stadens välvilja som det annars så
fridsamma ångfartyget Waxholm gick till attack mot seglaren af Chapman vid
Skepps-holmskajen. Lätt sårat stannade det gamla segelskeppet på sin plats medan
”Waxholm” stack ut i skärgården.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
