Svenska Dagbladets litterära pristagare 1952: överst t. v. Bertil Schütt, som ser ut genom blomsterfönstret, Ragnar Thoursie och Sandro Key-Åberg. Under Tove Jansson t. v. och Ulla Isaksson. tionellt sätt återbördades till den profana litteraturen var Sven Lidman, som särskilt med den första av sina båda memoarvolymer, ”Gossen i grottan”, väckte stor uppmärksamhet. Den långa romansviten om Stellan Petreus avslutade Gustaf Hellström efter trettioett år med en sjunde och sista volym, ”1 morgon är en skälm” — det blev också författarens sista bok. Självbiografisk var också Bertil Malmbergs bok för året, ”Ett författarliv”. Ett självbiografiskt inslag hade även Stina Aronsons novellbok ”Sanningslandet”, där hon för första gången sökte sig tillbaka till sina barndomsmiljöer. Av yngre författare hade Ragnar Thoursie framgång efter några års tystnad med diktsamlingen ”Nya sidor och dagsljus”. Han erövrade också ett av Svenska Dagbladets litteraturpris. Det största av dessa tillföll Ulla Isaksson för romanen ”Kvinnohuset”, den mest pregnanta och uppmärksammade inom den unga litteraturen. Övriga pristagare var Bertil Schütt, den unge lyrikern Sandro Key-Åberg och den finlandssvenska barnboksförfattarinnan Tove Jansson. En sista kärkommen bok skänkte Sven Hedin djur- och naturvännerna inom bokpubliken med ”Mina hundar i Asien”. Av reseskildringarna uppmärksammades Bengt Danielssons om ”Söderhavets glömda öar” och John Giævers skildring av övervintringen på Maudheim, ”Antarktisboken”. Största framgången hade dock en översatt reseskildring av ovanligt slag: Laurens van der Posfs ”Vågspel i det inre”. Den sydafrikanske författaren besökte också Sverige under hösten och höll några föreläsningar. I en annan del av Afrika, den västliga, 142