lingarna avbrutna, sedan han funnit att parternas ståndpunkter ej gick att sam-manjämka. Den 17 juni kallade landshövding Ekblom parterna i konflikten till nya förhandlingar men även detta försök att lösa konflikten blev resultatlöst. Den fortfor ännu vid årets slut. Generell lönehöjning i kollektivavtalen LO:s andre ordförande Einar Norrman och Svenska arbetsgivarföreningens verkställande direktör Bertil Kugelberg undertecknar det preliminära avtalet, sedan de centrala förhandlingarna om lönetilläggen för 1952 slutförts den 25 januari. Den 24 januari undertecknades mellan arbetsgivarföreningen och LO ett avtal, enligt vilket lönerna för män höjdes generellt med 8 och för kvinnor, med 10 procent. Den 21 februari hade omkring 511 000 arbetare sina avtal för året klara. Den 9 mars träffades uppgörelse om lantarbetarlönerna. Genomsnittliga löneökningen blev här 36 å 37 öre i timmen, varav 25 öre tryggades genom centralavtalet mellan arbetsgivarföreningen och LO, medan resten var ersättning för lantarbetarnas underkompensation 1951 med hänsyn till prisstegringen. Den 17 mars träffades en överenskommelse mellan arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsgivarföreningen och Industriens produktionsråd, enligt vilken kommande driftsinskränkningar eller driftsinställelser skulle meddelas de berörda i god tid, i vissa fall minst två månader innan åtgärden trädde i kraft. Pillerskojare fick skärpta straff ” Pillerkungen” Leopold Gawatin och hans -T medbrottslingar (SvD Ä XXIX sid. 62) dömdes den 25 juli av Stockholms rådhusrätt och den 8 december av Svea hovrätt, vars dom för samtliga de åtalade innebar väsentliga skärpningar av de straff rådhusrätten utmätt. Gawatin dömdes av underrätten till straffarbete i 2 år och 2 mån. men fick i hovrätten fyra mån. längre straff. Ordföranden i ho-meopatiska riksförbundet Herbert Kant, som i rådhusrätten slapp undan med dagsböter för pillertransporter till Norge och 1 500 kr. i böter för vårdslös deklaration, fick i hovrätten 1 år och 2 mån. straffarbete. Gawatin dömdes vidare att betala 180 000 kr. i straffskatt och 30 000 kr. i vederlag för valutabrott, varjämte både han och Kant fick betala omkring 100 000 kr. vardera i skadeersättning till lurade köpare av homeopatiska preparat. 208