Vädret Av fil. dr FOLKE BERGSTEN Ä r 1952 var ett genomsnittligt kallt år i hela landet. Värmeunderskotten upp-/I gick dock ingenstädes till mera anmärkningsvärda belopp. Nederbörden var i stort sett större än normalt, men även beträffande detta klimatelement var avvikelserna från normala förhållanden ej särskilt betydande, om man ser på året i dess helhet. För enskilda månader förekom dock stora anomalier. Årsmedeltemperaturens avvikelser från den normala år 1952. Siffrorna i celsiusgrader. Årsmedeltemperaturens avvikelse från normalvärdet i olika delar av landet framgår av kartan. Största värmeunderskotten, c:a 1,2°, var lokaliserade till de centrala delarna av Norrbottens län. Ett annat något mindre utpräglat minimum återfinnes i ett smalt stråk från södra Värmland genom Dalarna och Härjedalen upp till västra Jämtland. Minsta underskotten, c:a 0,2°, förekom i östra Svealand och sydvästra Skåne. Går man till de enskilda månaderna finner man, att nästan samtliga var kallare än normalt. Kallast, med största underskott på 3—4,5°, var mars och december. Även sommarmånaderna måste betecknas som kyliga, om ock underskotten i allmänhet ej var speciellt anmärkningsvärda. Som minst gynnade med avseende på sommarvärme framstår delar av Norrland samt västra delarna av Svea- och Götaland. Äret var emellertid ej genomgående kallt. April utgör det lysande undantaget. Medeltemperaturen var då 2 å 3,5° högre än normalt i praktiskt taget hela Sverige. Arets absolut högsta temperatur, -j- 33,6°, antecknades den 8 juli i Grängesberg i Dalarna, dess absolut lägsta, — 42,2°, den 28 januari i Vouggatjolme i Lappland. Månadsmedia av temperaturen och dess avvikelse från normalvärdet för några utvalda stationer, nämligen Gällivare, Piteå, Östersund och Malmö, finns upptagna i tab. 1. Samma värden för Stockholm ingår i eller kan utan svårighet beräknas från talen i tab. 2. 14 209