Karl Tingsten Henry Tottie Harry Tranchell Pär Ulmgren Carl Wilhelm von Sydow, f. 1878, professor, folkminnesforskare. Han blev 1910 docent i nordisk och jämförande folkminnesforskning i Lund, fick 1938 professors namn och 1940 personlig professur. Under hans ledning utvecklades folklivsarkivet i Lund från en blygsam början till en omfattande vetenskaplig institution. Oförtrutet gjorde han ända från århundradets början i tal och skrift propaganda för folkminnesinsamling och utforskning. Banbrytande var hans undersökningar om keltiskt inflytande på fornnordisk diktning. Död den 4 mars. Per Södermark, f. 1863, f. d. generaldirektör. Han blev 1900 byråchef i statskontoret och var ämbetsverkets chef åren 1918—1930. Han var sekreterare i försvarskommissionen 1907 och i första försvarsberedningen 1911 och var åren 1925—1936 av K. M:t förordnad till ordförande i Radiotjänst. Är 1906 invaldes han i Musikaliska akademien och var Stockholms konsertförenings ordförande 1925—1931. Under uppsalaåren deltog han med O. D. i flera sångarfärder till utlandet. Död den 27 september. Carl Taube, f. 1885, f. d. överste i kinesiska armén. Han började som officer vid Upplands artilleriregemente och reste som löjtnant till Kina, där han vistades i 25 år som instruktör för artilleriet och som officer i gendarmeriet, där han avancerade till överste. Under kinavistelsen var han en tid krigskorrespondent till Reuters byrå. Han återvände till Sverige 1938. Död den 14 november. Ernst Tengwall, f. 1873, f. d. lasarettsläkare. Under ett tredjedels sekel var han verksam inom den praktiska kirurgiens alla områden, först under nära ett och ett halvt decennium på Växjö lasarett och därefter under nära två årtionden på Hälsingborgs lasarett, där han efter lasarettets delning blev överläkare och chef för den kirurgiska avdelningen och lasarettets styresman. Under hans ledning tillkom det nya läns- och stadslasarettet i Hälsingborg och utvecklades till en av landets främsta sjukvårdsanstalter. Död den 29 september. Torsten Thunberg, f. 1873, professor emeritus. Han var professor i fysiologi i Lund 1905—1938. I Svenska Dagbladets årsbok skrev han under en lång följd av år under rubriken Annus Medicus högt uppskattade sammanfattningar av det viktigaste under ifrågavarande år på läkarvetenskapens område. ”Hans insatser inom fysiologien var banbrytande men ännu högre nådde han kanske som biokemist. Vid sin avgång hade han som biokemist och medicinsk grundforskare nått en ställning som knappast någon svensk efter Berzelius. — Ett flertal av Thunbergs metoder och konstruktioner har fått praktisk klinisk tillämpning. Hans barospirator, den första maskindrivna anordningen för konstgjord andning, har i USA upplevt en renässans vid behandlingen av lungtuberkulos. Hans enzymkemiska metoder tillämpas vid differentialdiagnos av leversjukdomar.” (Prof. Georg Kahlson i SvD.) Död den 4 december. Karl Tingsten, f. 1863, f. gatudirektör i Stockholm. Efter avgångsexamen från tekniska högskolan 1888 anställdes han som ingenjör vid Värtagasverkets nybyggnad. Ären 1894—1904 var han föreståndare för Stockholms renhållningsverks avdelning vid Löfsta och därefter chef för renhållningsverket till 1922, då han blev gatudirektör. Från denna befattning avgick han 1928. Från trycket utgav han bl. a. ”Fyrtio år i stadens tjänst”. Död den 15 november. Henry Tottie, f. 1888, generallöjtnant. Han var 1938—1942 sekundchef för Svea livgarde, blev sistnämnda år arméstabschef och 1943 generalmajor och militärbefälhavare för II militärområdet i Östersund. ”Plikttrohet, gott omdöme och ett förstånd, som stod högt över det genomsnittliga var 282