Gunnar Unger L. I. Wahlman Guido Valentin William Zadig karakteristiska för honom. — För soldatvårdsverksamheten gjorde han en betydande insats. -— Han efterlämnar minnet av en rik personlighet och en duglig officer, som man gärna vände sig till i svåra frågor för att få ett klokt och genomtänkt råd.” (ÖB Nils Swedlund i SvD.) Död den 2 maj. Harry (Carl Henrik) Tranchell, f. 1877, industriman. Efter utlandsstudier och praktik vid utländska sockerfabriker blev han 1911 chef för Svenska sockerbolagets fabriker i Landskrona, Säbyholm och Kävlinge. Han tillhörde även styrelserna för en rad andra industriföretag. Död den 2 december. Pär Ulmgren, f. 1879, försäkringsdirektör. Han anställdes 1912 i försäkrings a.-b. Skandia och var verkställande direktör där och i försäkrings a.-b. Freja 1930—1944, från 1941 även i försäkrings a.-b. Norden. ”Pär Ulmgren var otvivelaktigt under större delen av mellankrigstiden en av Sveriges mest prominenta försäkringsmän. — Han tog bl. a. initiativ till Svenska försäkringsbolags riksförbund. Det var ett gott, riktigt och nödvändigt initiativ. — För Ulmgren var det väsentliga att trygga den frivilliga försäkringens fortbestånd i vårt land under konkurrens mellan olika företagsformer.” (SvD.) Död den 31 juli. Gunnar Unger, f. 1871, f. konteramiral, sjökrigshistoriker. Han var 1915—1918 chef för marinens flygväsen, 1925—1930 chef för sjökrigsskolan samt därefter chef för sjöförsvarets kommandoexpedition. Efter avgången ur aktiv tjänst blev han ledare av sjöhistoriska forskningsstaben. Bland hans omfattande sjökrigshistoriska arbeten kan nämnas Sjömaktens inflytande på Sveriges historia åren 1700—1927 samt ett stort illustrerat verk om Skeppsholmen som örlogsbas, utgivet till 300 årsjubileet 1940. Hans författarskap belönades 1947 av Lunds universitet med ett hedersdoktorat. Död den 25 juli. Lars Israel Wahlman, f. 1870, arkitekt, professor, skapare av talrika kyrkobyggnader, Engelbrekts-kyrkan i Stockholm, svenska Margaretakyrkan i Oslo m. fl. ”Med Lars Israel Wahlman gick en av 1900-talets få verkligt stora arkitekter ur tiden. Han hade sin rot i svensk byggnadstradition och tog tidigt även intryck av engelsk byggnadskonst. Hela hans arkitektgärning bar dock en starkt personlig prägel. Även om de många kyrkor han ritade sinsemellan är varandra ganska olika har de alla ett gemensamt, att de är skickligt uppbyggda och inkomponerade i miljön och de kyrkorum han skapade har alla en rymd och ett allvar som stämmer till andakt.” (SvD.) Död den 18 september. Guido Valentin, f. 1895, journalist, filmkritiker och skriftställare. Efter studier vid Dramatiska teaterns elevskola och vid Stockholms högskola inträdde han 1919 i Svenska Dagbladets redaktion, där han främst ägnade sig åt teaterreportage och teaterkåserier. För teatern utförde han översättningar och bearbetningar, bland de senare dramatiseringen (tillsammans med Gösta Sjöberg) av Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes. Sedan han 1930 övergått till Stockholms-Tidningen arrangerade han under ett antal år denna tidnings Bellmansspel. Dödad vid bilolycka utanför Mjölby den 9 oktober. William Zadig, f. 1884, skulptör, professor. Han kallades 1912 till professor i skulptur vid konstskolan i Sao Paulo i Brasilien och stannade där till 1920. Efter återkomsten till Sverige bosatte han sig i Malmö, där han 1935 öppnade en skulpturskola. Bland hans arbeten kan nämnas ett monument över Brasiliens nationalskald Olavo Bilac och ett stort antal porträttbyster, bl. a. av konung Gustaf V och prins Carl samt av Brasiliens president Pedro de Toledo. Död den 25 april. 283