Hilda av Baden Y rjö Hirn Harold Ickes Alexandra Kollontay till en början arbetade som byxpressare i New Yorks fattigkvarter. Senare blev han ägare av 250 biografer värderade till över 100 miljoner dollar och hade en personlig förmögenhet på 35 miljoner. Under depressionen efter 1929 blev han dock ruinerad och måste 1936 begära sig i konkurs. Han ställdes därjämte under åtal bl. a. för försök att muta den domstol som behandlade konkursen och fick tillbringa ett halvår i fängelse. Hanna Granjelt, finländsk operasångerska (* 1884—t 3/11). Hon kom vid 16 års ålder till Finska nationalteatern i Helsingfors och studerade därefter bl. a. i Tyskland och Frankrike. Hon hade anställningar vid hovoperan i Mannheim, vid statsoperan och Kurfürsten-operan i Berlin och gästspelade för övrigt i flertalet europeiska länder och i Amerika. Hon ansågs på sin tid vara Finlands främsta sångerska. William Green, amerikansk arbetarledare (* 1873—t 21/11). Han gick från unga år helt in för fackföreningsrörelsen och var vid 33 års ålder ordförande i Ohios gruvarbetarförbund. Är 1912 blev han kassör i AFL, den ena av landets två stora arbetarorganisationer, och blev 1924 dess ordförande. Han var en svuren fiende till kommunismen och motståndare till allianser mellan arbetarorganisationer och politiska partier. Ännu i september 1952 ledde 79-åringen AFL-konventet i New York och valdes då till ordförande för 29:e gången. Hilda, f. d. storhertiginna av Baden (* 1864— t 8/2). Hon var änka efter drottning Victorias av Sverige broder storhertig Fredrik II av Ba den, vilken avled 1928. Som brorsdotter till drottning Sophia av Sverige var hon tillika kusin till konung Gustaf V. Yrjö Hirn, finländsk professor och författare (* 1870—t 23/2). Han var utan gensägelse den största kulturpersonlighet som det svenska Finland frambragt under det senaste halvseklet. Han blev professor i estetik vid universitetet i Helsingfors 1910 och kvarstod till 1937, men sin främsta insats gjorde han som författare till en lång rad estetiska och litteraturhistoriska arbeten. Harold Ickes, amerikansk politiker (* 1874— t 3/2). Han var inrikesminister under Roose-veltregimen 1933—1946 och en av dess mest färgrika personligheter. Han var först tidningsman men övergick tidigt till politiken, först som progressiv republikan, senare som demokrat, och spelade en framträdande roll i Roosevelts ”nya giv”. Alexandra Kollontay, sovjetrysk diplomat, ambassadör i Stockholm (*1872— t 11/3). Hon var född i Viborg i Finland, dotter till general Domontovitj och hans finskfödda maka. Redan vid unga år anslöt hon sig till den revolutionära rörelsen i Ryssland, där hon gjorde sig starkt gällande. Under ett 10-tal år vistades hon i frivillig landsflykt utomlands och besökte därvid flera gånger Sverige, där hon en tid satt anhållen på Långholmen och i Malmö cellfängelse och utvisades 1914. Vid bolsjevikrevolutionen återvände hon till Ryssland och blev folkkommissarie för socialvården i den första bolsjevik-regeringen. Är 1922 utnämndes hon till minister i Oslo och innehade en tid ministerposten i Jean de Lattre de Tassi gny (Se efterf. sida) Lord Linlithgow (Se efterf. sida) Brien McMahon (Se efterf. sida) Ferenc Molnär (Se efterf. sida) 287