Maria Montessori Philip Murray Johan Nygaardsvold Emmanuele Orlando Mexico City, innan hon 1930 blev minister i Stockholm. På denna post kvarstod hon till 1945, de två sista åren med ambassadörs rang. Jean de Lattre de Tassigny, fransk general (* 1890—t 11/1). Som nyutnämnd officer deltog han i första världskriget och sårades fem gånger samt därefter i riffkrigen i Marocko. Vid andra världskrigets utbrott fick han 1939 som franska arméns yngste general befälet över 14:e divisionen och blev efter vapenstilleståndet militärkommendant i Montpellier i den fria zonen. När tyskarna 1942 överskred demarka-tionslinjen gav han order om motstånd, fängslades av tyskarna och dömdes till tio års straffarbete. Redan året därpå lyckades han fly från fängelset i Riom och förenade sig med de Gaulle i London. År 1944 ledde han landstigningen i Sydfrankrike och utnämndes vid årsskiftet 1950—1951 till överbefälhavare i kriget mot rebellerna i Indokina, där han lyckades återställa Frankrikes vacklande prestige. Viktor Alexander John Hope, markis av Lin-lithgow, engelsk politiker (* 1887—t 5/1). Han var en tid vice ordförande i brittiska högerpartiet och utnämndes 1936 till vicekonung av Indien, vilken post han innehade i sju år. Han var vidare president i en av Englands storbanker, Midlandbanken. Brien McMahon, amerikansk politiker (* 1903 ■—t 28/7). Han verkade först som advokat i Connecticut och valdes 1944 till demokratisk senator för denna stat. Han skrev den lag som gav regeringen kontroll över atomforskningen och atomenergien och blev ordförande i kongressens atomutskott. Ferenc Molndr, ungersk författare (* 1877 i Budapest—t 1/4 i New York). Han studerade juridik i Budapest och Genève men praktiserade aldrig som jurist utan verkade som tidningsman och författare i Budapest till 1940, då han flydde undan nazisternas judeförföljelser. Hans mest kända arbete är skådespelet ”Liliom”, som utkom 1909 och som även filmats. Maria Montessori, italiensk läkare och pedagog (* 1870—t 6/5 i Holland). Hon grundläde det system för fostran och undervisning, som bär hennes namn och som åsyftar att uppamma barnens självverksamhet. Philip Murray, amerikansk arbetarledare (* 1886—t 9/11). Han var född i Skottland, kom till Amerika 1902 och blev amerikansk medborgare 1911. Han tog livlig del i arbetarnas organisationsarbete och hade 1920 avancerat till vice ordförande i gruvarbetarförbun-det. I samarbete med John L. Lewis bildade han den organisation som fick namnet CIO och år 1940 efterträdde han Lewis som denna organisations ledare. Johan Nygaardsvold, f. d. norsk statsminister (* 1879—t 13/3). Han var i sin ungdom grovarbetare i Amerika till 1907, blev stortingsman 1915 och beklädde höga presidieposter, innan han 1935 blev regeringschef. När Norge överrumplades av ockupationen fullgjorde han lojalt och samvetsgrant sin plikt och som den norska exilregeringens chef under londonåren framstod han som en trofast och värdig representant för det kämpande Norge. Emmanuele Orlando, italiensk politiker (* 1860—t 1/12). Han var den siste kvarle-vande av Versailleskonferensens ”fyra stora” och den ledande gestalten i det parlament Mus-solini krossade liksom i det parlament som efter andra världskriget påtog sig uppgiften att återuppbygga Italien. Han angrep under sina sista år oupphörligt Storbritannien och USA för att de ej återlämnade Triest till Italien. Ända till kort före sin död var han vid 92 års ålder livligt verksam som aktiv jurist. Eva Peron (* 1919—t 26/7). Hon föddes i en liten by i staten Buenos Aires och kom som helt ung till Argentinas huvudstad, där hon sökte sig till teatern och filmen, dock utan framgång. Bättre lycka hade hon i radion som reklamexpert. År 1943 träffade hon första gången dåvarande översten Juan Perön, sedermera Argentinas diktator, och gifte sig med honom 1945. Hon hade stort politiskt inflytande, vilket hon befäste genom att lägga sig till med tre tidningar i Buenos Aires. År 1947 företog hon en mycket omskriven rundresa i Europa, varvid hon fick ett storartat mottagande bl. a. i Francospanien, Frankrike och Italien. Är 1951 blev det känt att hon led av långt framskriden anemi, som nödvändiggjorde blodtransfusioner, och det var ett återfall av sjukdomen som ändade hennes liv. 288