Eva Perån Kurt Schumacher D. S. Senanayake Carlo Sforza Kurt Schumacher, västtysk socialistledare (* 1895—t 20/8). Han anslöt sig till socialismen under första världskriget, där han förlorade ena armen, och kom 1930 in i tyska riksdagen, där han ådrog sig nazisternas intensiva hat genom sin ettriga polemik. Efter maktövertagandet 1933 insattes han i det senare beryktade Dachaulägret. Han frigavs först 1943 och tog då omedelbart upp arbetet på att skapa en ny tysk arbetarrörelse, vars ledare han blev. Under de sista åren drevs hans politik främst av antagonismen mot förbundskansler Adenauer, och efter att tidigare ha varit antikommunistisk och västmaktsorienterad kom han alltmer på glid österut. D. S. Senanayake, Ceylons förste premierminister (* 1883—t 22/3). Han var under en lång följd av år Ceylons främste infödde politiker och det var främst under hans ledning ön 1947 förvandlades från brittisk kronkoloni till självständigt dominion. Carlo Sforza, f. d. italiensk utrikesminister, greve (* 1873—t 4/9). Han inträdde 1896 i den diplomatiska karriären och blev 1920 för första gången utrikesminister och genomförde som sådan Rapallofördraget med Jugoslavien. Vid Mussolinis statskupp var han ambassadör i Paris men avgick omedelbart för att i hemlandet ta upp kampen mot diktaturen, vilken han fortsatte även sedan han 1927 måst fly till Frankrike. Efter Italiens sammanbrott återvände han och var minister utan portfölj i ett par regeringar, innan han 1947 åter blev utrikesminister. Hans namn knöts härvid bl. a. till Europarådets grundande. Sir Charles Sherrington, engelsk fysiolog, nobelpristagare (* 1858—t 5/3). Han delade 1932 Nobelpriset i fysiologi och medicin med professor E. D. Adrian för upptäckter rörande neu-ronets funktioner. Han innehade hedersdoktorat vid en mängd europeiska och amerikanska universitet. Kaarlo J. Ståhlberg, f. d. finsk president (* 1865—t 22/9). I egenskap av president i högsta förvaltningsdomstolen fick han 1918 uppdraget att skriva det fria Finlands författning och valdes 1919 till republikens förste president. Han kvarstod till 1925 men tävlade sex år senare åter om presidentposten. Han blev dock slagen av Svinhufvud med 149 röster mot 151. Antti Tulenheimo, finsk universitetskansler (* 1879—t 3/9). Han blev landshövding i Ta-vastehus län 1918 och året därpå professor i straffrätt vid Helsingfors universitet, där han senare blev rektor och 1944 kansler. År 1925 var han en kort tid statsminister. Chaim Weizmann, Israels förste president (* 1874—t 9/11). Han var född nära Grodno i Ryssland och studerade i Tyskland med kemi som huvudämne. Under första världskriget gjorde han Storbritannien stora tjänster som vetenskapsman och lyckades samtidigt utverka brittiskt stöd åt sionismens dröm om ett judiskt nationalhem i Palestina. Han var den sionistiska världsorganisationens president 1918—1931 och 1935—1946 och var tillika president i Jewish Agency från 1924. I maj 1948 mottog han i New York budskapet att han valts till den nya staten Israels förste president. Charles Sherrington Kaarlo Ståhlberg Antti Tulenheimo Chaim Weizmann 19 289