styrkorna till lands och i luften måste nödvändigtvis befinna sig i mitten, och ett mindre antal land- och flygstyrkor måste med flottstöd försvara den nordliga och sydliga flanken. Atlantflygstyrkor i Danmark — rysk protest Efter en del samtal som utrikesminister Ole Bjørn Kraft hade i London i juni med amerikanske utrikesministern Acheson påstods bl. a. från kommunistisk sida, att amerikanerna vid detta tillfälle — utan samtycke av riksdagens utrikesutskott — fått rätt att upprätta militära baser på danskt territorium. På förhand var det känt att man under NATO-mötet i Lissabon på våren dryftat möjligheten av att upprätta flygplatser i Danmark, vilka vid ett angrepp på landet skulle kunna användas av andra Atlantmakters flygvapen som hjälp till Danmark. De fortsatta diskussionerna i London hade rört sig om möjligheten av att företa en dylik stationering av flygstridskrafter redan i fredstid, men om upplåtelse av baser, landområden inom Danmark, med avstående av dansk suveränitet, hade man inte förhandlat, och något beslut hade icke fattats. Dessa upplysningar medförde en kraftig sovjetrysk protest i en not som avlämnades den 1 oktober, i vilken det bl. a. hette att ”insättandet av utländska väpnade styrkor på danskt territorium i fredstid inte kan rättfärdigas med hänvisning till försvaret enär, som bekant, ingen hotar Danmark och ingen tänker på att angripa det” och vidare att ett genomförande av dessa planer ”endast kan anses som en handling, vilken skapar ett hot mot Sovjetunionen och andra länder i det baltiska området”. I den danska svarsnoten, som avlämnades i slutet av oktober, hette det att ”den danska utrikes- och försvarspolitiken är baserad på den fasta övertygelsen hos danska regeringen, att Atlantpakten enbart tjänar defensiva mål och inte riktar sig aggressivt mot något land, alltså inte heller mot Sovjetunionen. Danska regeringen måste därför bestämt taga avstånd från Sovjetunionens regerings uppfattning av Atlantpakten som en offensiv allians riktad mot Sovjetunionen och måste samtidigt fastslå, att den inte kan erkänna sig ha på något sätt åsidosatt någon förpliktelse eller brutit mot någon utfästelse eller brustit i hänsyn gentemot Sovjetunionen”. Vidare hette det i noten att man med tillfredsställelse noterat uttalandet om att ingen hotade Danmark eller tänkte angripa det. Danska regeringen å sin sida komme heller inte att tillåta att danskt territorium utnyttjades till att inleda angrepp mot någon annan stat. ”Allmänna meningen här i landet kräver fredens bevarande och skulle vända sig mot varje form för danskt deltagande i inledande av angrepp mot andra länder.” Nya grundlagen Den mest omfattande och betydelsefulla politiska fråga som riksdagen under året behandlade var den författningsreform som stått på dagordningen sedan 1930-talet. År 1939 antogs ett förslag av riksdagen och skickades ut till folkomröstning, vilket krävs vid författningsändringar enligt grundlagen 1915. För att en ny grundlag skall kunna träda i kraft måste den vid folkomröstningen antagas med en majoritet svarande mot 45 % av alla röstberättigade. År 1939 fattades 0,54 %. Under krigsårens ockupation kunde frågan naturligtvis inte komma under debatt, 366