Finland Av redaktör FREDRIK VALROS Ministären Kekkonen (bildad 20/9 1951 med en del senare företagna ändringar). Ur ho Kekkonen, statsminister (agrar). U r ho Kekkonen, utrikesminister (a). Ralf Törngren, bitr, utrikesminister (sv. f.). Sven Högström, justitieminister (sv. f.). V. J. Sukselainen, inrikesminister (a). Emil Skog, försvarsminister (soc.-dem.). Viljo Rantala, finansminister (soc.-dem.). Matti Miikki, bitr, finansminister (a). R. H. O i 11 i n e n, undervisningsminister (soc.-dem.). Martti Miettunen, jordbruksminister (a). Hannes Tiainen, bitr, jordbruksminister (soc.-dem.). Eemil L u u k k a, bitr, jordbruksminister (a). Eetu Karjalainen, kommunikationsminister (soc.-dem.). Kauno Kl e emo la, bitr, kommunikationsminister (a). Penna Tervo, handelsminister (soc.-dem.). Väinö L e s k i n e n, socialminister (soc.-dem.). Lauri Murtomaa, bitr, socialminister (a). Eemil Huunonen, bitr, socialminister (soc.-dem.). Minnet av året 1952 kommer säkerligen för Finlands vidkommande att av det stora flertalet medborgare i landet kombineras med tre händelser: det svenska kungaparets besök i Helsingfors i slutet av maj, de olympiska spelen i juli och skadeståndsleveransernas avslutning i september. Präglat av enbart harmoni och optimism var året dock inte. Håller man sig till det rent politiska området, kan man anteckna två regerings-kriser, båda resulterande i att statsminister Kekkonen förblev sittande med samma män omkring sig som tidigare. Inom själva regeringen visade sig likväl en del omställningar vara oundgängliga, men dessa berodde icke på några politiska motsättningar. Ekonomiskt kom året att utgöra en mycket skarp kontrast till sin föregångare. Samtidigt kämpade man ihärdigt mot inflationen med det resultatet, att nivån i fråga om priser och löner i stort sett var densamma vid årets utgång som vid dess början. Några lönerörelser av betydelse kunde inte registreras och läget på arbetsmarknaden präglades av lugn och frånvaron av konflikttillbud. Fördrag och samförstånd Då tankarna kretsat kring Finlands utrikespolitiska problem, hade man under år 1952, liksom under många föregående år, skäl att erinra sig fredsfördraget av år 1947 samt vänskaps- och biståndsfördraget med Sovjetunionen av år 1948. När statsminister Kekkonen i januari 1952 berörde nämnda problem betonade han, att 1948 års fördrag för de militära artiklarnas vidkommande är territoriellt begränsat. Ett militärt samarbete mellan Finland och Sovjetunionen ifrågakommer endast i det fall att Finland eller Sovjetunionen via finskt territorium blir föremål för ett väpnat angrepp, yttrade statsministern. Finland håller orubbligt fast vid ifrågavarande fördrag samt vid den fredspolitik, som kommer till uttryck i detsamma, underströk han i ett tal vid föreningen Nordens årsmöte i Stockholm den 28 april 1952. Statsminister Kekkonen påpekade samtidigt att Finlands förtroendefulla samarbete med Sovjetunionen icke hindrar att samförståndet med dess nordiska broderfolk, främst Sverige, består, lika litet som det inverkar på Finlands livliga handelsförbindelser med dess gamla affärsvänner i väster. 24 369