Den andliga gemenskapen Huru riktigt detta sistnämnda påpekande var poängterades några veckor senare, då konung Gustaf VI Adolf jämte drottning Louise besökte Helsingfors. Besöket blev genom sina i samband därmed gjorda auktoritativa uttalanden en öppen och övertygande manifestation av det offentliga Finlands uppfattning om den bestående andliga gemenskapen mellan Finland och Sverige. President Paasikivis tal den 24 maj formade sig till en hyllning av Finlands oupplösliga samhörighet på det rättsliga och det kulturella området med Sverige och Norden. ”Samma demokratiska principer som genomträngt stats- och samhällslivet och utgöra dess grundval, samma livsuppfattning och respekten för enahanda livsvärden, allt detta och därjämte förefintligheten av en betydelsefull svenskspråkig minoritet inom vårt folk äro fakta, vilka bilda ett fast föreningsband mellan oss och vårt broderfolk i väster, liksom mellan Nordens övriga nationer”, sade presidenten. I ett omedelbart därpå hållet tal berörde Sveriges konung de bägge ländernas nära kulturgemenskap. ”Utvecklingen här är något, som vi känna även angår oss och som är betydelsefullt även för oss i Sverige”, yttrade konungen. Liknande tankegångar följde ett antal framskjutna politikers uttalanden liksom den borgerliga och den socialdemokratiska pressens artiklar. Då president Paasikivi i sitt nyårs-budskap till Finlands folk berörde händelserna under år 1952, fastslog han, på tal om de angenäma minnena: ”Detta besök och det svenska kungaparets mottagande i Finland är ett bevis på de goda och nära relationer, som råder mellan Finland och vårt broderfolk i väster. Dessa vackra majdagar bevaras i Finland i angenämt minne”. — Att Finlands umgänge med dess nordiska grannar står i en klass för sig kom till uttryck i det avtal om den nordiska passfriheten, som slöts i mitten av juli. Med tanke på de olympiska spelen hade allt viseringstvång upphävts för perioden 1 juli—31 augusti. Regering med kristillbud Under hela året 1952 innehades regeringsmakten av en koalition, byggd på samma underlag som det, vilket skapades i januari 1951, d. v. s. med en stark representation av agrarer och socialdemokrater och med ett inslag bestående av ett par borgerliga svenskar. Att samarbetet inte alltid var det bästa mellan de två stora grupperna blev allmänheten mer än en gång uppmärksamgjord på. Den 21 mars lämnade statsminister Kekkonen in sin avskedsansökan till följd av en konflikt, gällande smörpriset, med vissa oppositionella element inom hans eget parti, vilka enligt regeringschefens mening äventyrade det ekonomiska stabili-seringsprogrammet. De oppositionella skyndade sig emellertid att deklarera sin solidaritet med partiledaren-statsministern och denna solidaritet poängterades ytterligare genom de förtroendevota, som uttalades av agrarförbundets riksdagsgrupp, dess partistyrelse och partidelegation — en ganska sensationell upplösning av ett politiskt familjeskådespel. Stycket fick en repris några månader senare, den 17 oktober, med en något större iscensättning. Denna gång riktade sig statsministerns vrede mot partiets riksdagsgrupp därför att denna låtit sig påverka av lantbruksproducenternas förbund beträffande stabiliseringen av jordbrukets inkomster. Slutet blev att de oppositionella slog till reträtt och att herr Kekkonen efter en vecka, den 24 oktober, fortsatte som chef för en oförändrad ministär. Det var alltså inte några meningsolikheter inom regeringen, som vållade konflikten. Freden ingicks på sådana villkor att man avstod från att, såsom avsikten 370