Kriminalkonstaplarna Helge Gårdeler och Bertil Brandtler inventerar det väldiga lagret av tjuvgods. dock att den inrymde ett ultramodernt hem på tre bostadsrum, kök, badrum, verkstad och tambur och tjänade som uppehållsort för tjuvarna. Åtskilliga av de föremål som fanns där härstammade från inbrott i och kring Stockholm, Djursholm, Nacka, Huddinge och Göteborg. För alla eventualiteter hade Zander ordnat med två lönnutgångar, en under jorden och en på vinden. Utrymmena i stugan var uppdelade i tre plan. På vinden fanns bäddplatser för flera personer och i källaren ett vardagsrum som också tjänat som Zanders ”arbetsrum”. Under jorden låg också badrummet med kakelklädda väggar, verkstaden med alla tänkbara verktyg samt matkällaren med åtskilliga konserver och ett stort spritförråd. Inte mindre än fem telefonanknytningar hade Zander ordnat och en anknytningspunkt fanns i bersån utanför stugan. Antikvitetshandlare Zander gav tjuvarna instruktioner om vilka konstföremål de skulle stjäla. Vid några tillfällen körde han också omkring i förorterna med sin bil för att peka ut lämpliga inbrottsobjekt för den medföl jande tjuven. Zander betalade en spottstyver för det gods tjuvarna kom över vid sina kupper men sålde det för betydligt större belopp. Larneruds medverkan bestod i att han på sitt kontor vid Strandvägen tog emot tjuvar som ville sälja tjuvgods och sedan vidarebefordrade detta till Zander. I Zanders antikvitetsaffär vid Birger Jarlsgatan såldes godset. Där anträffade kriminalen så många porslins-, silver-och guldföremål, vilkas ägare man inte kände, att man måste ordna en särskild tjuvgodsvernissage. Ägarna fick själva peka ut vad de förlorat. Antikvitetshandlaren började lätta sitt samvete först sedan polisen upptäckt 10 väskor fyllda med konstföremål. Dessa förvarades hos en intet ont anande person i en förort men ägdes av Zander som trodde sig ha funnit ett säkert gömställe. Kriminalpolisen återställde till de rätta ägarna hälften av de föremål för 380 000 kr. som passerat hälarligans medlemmar. I många fall fick man också göra omfattande utredningar för att konstatera vem som var målsägare. 29