Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lundquist-affären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådman Folke Lundquist förs på bår in i rättssalen.
Lundquist-ajjären
Rådmannen vid Stockholms rådhusrätt
Folke Lundquist dömdes den 16 oktober
1953 till två år och sex månaders straffarbete
samt avsättning. (Se SvD Ä XXX sid. 54.)
Processen började den 12 mars och pågick i
exakt 251 Vi rättegångstimmar. Den utgjorde
tyngdpunkten i stadsfiskal Lennart Eliassons
jättelika utredning om rådmannens privata
affärsverksamhet. Rådhusrättens dom
överklagades av båda parter och togs inte upp i
hovrätten under året. Under mellantiden fortsatte
utredningen och resulterade i ytterligare några
åtal.
Rådhusrättens fällande dom avsåg ett
dödsbo där rådmannen fungerat som
boutredningsman. Genom att sälja fastigheten till sig själv
till underpris hade han missbrukat sin
behörighet och ansågs övertygad om trolöshet
mot huvudman. Vidare hade rådmannen gjort
sig skyldig till grovt ocker genom
lånetransaktioner med två kvinnor under tiden 1946—
1947. Lundquist borde ha insett att kvinnorna
vid upplåningen befann sig i ekonomiskt
trångmål. Som bedrägeri under synnerligen
försvårande omständigheter betecknades
rådmannens mellanhavande med fru Marianne
Unman i fråga om vissa inteckningar. Vad
som bidrog till att bedrägeriet ansågs så
allvarligt var det speciella förtroende som fru
Unman vid tiden för inteckningsöverlåtelsen
hyste för Lundquist.
Rådman Lundquist hade vidare enligt
rådhusrätten uppsåtligen och hos justitiekanslern
åberopat ett osant intyg. Användandet av
intyget innebar fara i bevishänseende och
brottet betecknades som grovt.
Lundquists anmälan av den 15 mars 1950
tillkom för att tysta fru Unman förklarade
domstolen. Hon hade krävt Lundquist på den
vinst hon ansåg sig ha rätt till vid
gemensamma affärer, men rådmannens svar blev en
anmälan mot henne och detta betecknades
som falsk tillvitelse. För vissa fastighetsaffärer
som rådmannen gjorde 1940 med en person
dömdes han till bedrägeri under synnerligen
försvårande omständigheter. Nästa åtalspunkt
gällde anstiftan til! osant intygande.
Rådmannen förmådde uppsåtligen ett par damer att
på en inte undertecknad handling intyga att
den var undertecknad av en person som
egenhändigt skrivit sitt namn. Då handlingen
innebar fara i bevishänseende fälldes Lundquist.
Sammanlagt förpliktigades rådmannen att
betala 87 000 kr. varav 60 000 kr. till sin
försvarsadvokat Sven Janzon.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:27 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1953/0030.html