- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Trettioförsta årgången (händelserna 1953) /
30

(1924-1953) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundquist-affären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rådman Folke Lundquist förs på bår in i rättssalen. Lundquist-ajjären Rådmannen vid Stockholms rådhusrätt Folke Lundquist dömdes den 16 oktober 1953 till två år och sex månaders straffarbete samt avsättning. (Se SvD Ä XXX sid. 54.) Processen började den 12 mars och pågick i exakt 251 Vi rättegångstimmar. Den utgjorde tyngdpunkten i stadsfiskal Lennart Eliassons jättelika utredning om rådmannens privata affärsverksamhet. Rådhusrättens dom överklagades av båda parter och togs inte upp i hovrätten under året. Under mellantiden fortsatte utredningen och resulterade i ytterligare några åtal. Rådhusrättens fällande dom avsåg ett dödsbo där rådmannen fungerat som boutredningsman. Genom att sälja fastigheten till sig själv till underpris hade han missbrukat sin behörighet och ansågs övertygad om trolöshet mot huvudman. Vidare hade rådmannen gjort sig skyldig till grovt ocker genom lånetransaktioner med två kvinnor under tiden 1946— 1947. Lundquist borde ha insett att kvinnorna vid upplåningen befann sig i ekonomiskt trångmål. Som bedrägeri under synnerligen försvårande omständigheter betecknades rådmannens mellanhavande med fru Marianne Unman i fråga om vissa inteckningar. Vad som bidrog till att bedrägeriet ansågs så allvarligt var det speciella förtroende som fru Unman vid tiden för inteckningsöverlåtelsen hyste för Lundquist. Rådman Lundquist hade vidare enligt rådhusrätten uppsåtligen och hos justitiekanslern åberopat ett osant intyg. Användandet av intyget innebar fara i bevishänseende och brottet betecknades som grovt. Lundquists anmälan av den 15 mars 1950 tillkom för att tysta fru Unman förklarade domstolen. Hon hade krävt Lundquist på den vinst hon ansåg sig ha rätt till vid gemensamma affärer, men rådmannens svar blev en anmälan mot henne och detta betecknades som falsk tillvitelse. För vissa fastighetsaffärer som rådmannen gjorde 1940 med en person dömdes han till bedrägeri under synnerligen försvårande omständigheter. Nästa åtalspunkt gällde anstiftan til! osant intygande. Rådmannen förmådde uppsåtligen ett par damer att på en inte undertecknad handling intyga att den var undertecknad av en person som egenhändigt skrivit sitt namn. Då handlingen innebar fara i bevishänseende fälldes Lundquist. Sammanlagt förpliktigades rådmannen att betala 87 000 kr. varav 60 000 kr. till sin försvarsadvokat Sven Janzon. 30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1953/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free